Vem är du? Vem är jag ?Levande charader...

Den sedvanliga kvinnliga manodeppressiviteten härjar, river och sliter i min kropp. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag med mina barns liv? Vem är jag? Frågorna är många och svaren få. I ena sekunden vill jag bara ta min familj och dra ut på äventyr, upptäcka världen. Bosätta oss på andra sidan jorden med en oupptäckt stam, eller som lyxfamilj i Hollywood, eller som biståndsarbetande familj i tredje världen. Kämpa för människors rättigheter och överlevnad, ligga på en strand och lapa sol eller shoppa för snuskigt stora summor. Allt lixom lockar, just då för stunden när tanken svävar iväg.
I det riktiga livet är det praktiskt och tråkigt. Jobbar för en skitlön(bokstavligen), stressa till dagis och skola. Hinna med hunden och hästen. Och så det förfallna kaosaktiga och smutsiga hemmet som helst borde vara kliniskt och dessutom homestylat. Ungar som bråkar med varandra och med andra. Möten med lärare. Skrik ,panik,bråk och oreda. Ingen är nöjd. Ingen är glad. Jo ibland såklart, fast ibland är det svårt att se, ibland, om ni fattar.
Vilket jävla ekorrhjul....om man inte har en svindyr och svinlång utbildning, vinner på lotto eller arbetar inom porr industrin så finns det inga pengar att göra. Och utan pengar är du ingenting i denna världen. Utan pengar är det svårt att bryta sig loss från ekorrhjulet..
Varför inte bara acceptera och vara nöjd? Kommer jag någonsin göra det? Ingår det i min person? Jag tvivlar på det. Min personlighetstyp kallas tydligen för överlevare( enl min terapeut) vi fortsätter att agera och reagera. Blickar framåt. Ger inte upp. Drömmen om något annat och en annan tid finns alltid där...
Jag och några väninnor har skaffat oss en drömvärld en plats på en semesterort som heter " The Cirkus". Där kan allt hända. Allt är lyx, glitter och glamour. Vackra pälsar och fantastiska cocktails.Allt är extra allt. Njutbart till max. Extas. Och i mitten på allt detta står vår semestervärd Nalle Knutsson som bidrar med sig själv i egen hög person. Varje dag kommer nya personer. Godnattsagor med Björn Ranelid , hemmafix med Maria Montazami och livsstil med Pete Burns... Smink, sprit,skratt och glädjerus som aldrig vill eller kan ta slut... tänk om livet kunde vara som " The cirkus"...
Just här just nu, feberstinn och med ont i halsen, med en make på sjukhus och fyra "underpigga" barn inne i den alldeles för trånga lägenheten i ett regnigt Majorna känns det långt borta. Fast om jag leker att dammråttorna är smogg i LA och tvättberget är Himalaya så kan man oxå tro att vi befinner oss mitt i ett läger någonstans i världen, där det springer omkring katter och hundar ,zickzackar mellan benen på ett knippe snoriga ungar som gnager på varsitt pallat äpple. Bråkar, skrattar och busar på sopberget. Bygger bondgårdar av gamla kartonger och plastbyttor.
Det kanske e ganska gött ändå. Och vi ska ju iallafall på charter till Turkiet i Maj...
Annars är min önskelista så här:
New York ( shop til you drop)
Colorado ( rida i klippiga bergen)
Kanada ( naturen )
London ( för att Vissa vill)
Skottland ( Loch Ness)
Peru ( Inkaleden)
Indien
Eller ja egentligen det mesta som kan erbjuda en upplevelse. Så Nu ber jag till Gud,Buddah,Allah, Lill-Strumpa, Harald Treutiger och fan och hans mormor om att pricka in alla rätt på lotto el liknande. Capish!
Fast mest av allt vill jag nog att det är gött på årsbesöket imorgon...

Back on track...eller nåt.

Så var det dax då. Att gå tillbaka till jobbet. Till det vanliga livet. Så som det var förr. Eller det kan ju aldrig bli som förut,som innan skitsjukdomen, men någorlunda i vanliga rutiner. Mitt liv fyllt med sjukhusbesök dagligen är ju bakom mig. Häromdagen slog det mig att för bara några månader sen var jag en skrutt. En människoskrutt. Nu känner jag att jag är nästan mig själv igen. Om man bortser från att skitsjukdomen har sabbat min arm..Men skit i det ! Jag gör allt vad som faller mig i smaken som vanligt ; ) Har ju köpt en träningskort för att motverka biverkningar från medicinen och återfå styrka. Kör Bodypump med flugvikter ; ) känns ändå 1000 gånger bättre att köra det än att kasta ärtpåsar på sjukgymnastiken.
Jag ska i vilket fall börja jobba så smått, redan till helgen : ) Ska bli skönt att träffa alla goa fina arbetskamrater igen! Jag har nog faktiskt en av världens bästa arbetsplatser.Undra hur många göteborgare det blir i helgen ?

Så många frågor...så lite svar..

Många är dom som frågar vad jag har för odds, om man kan veta hur det ser ut och kommer att bli. Finns det mer, vad händer längre fram osv..
Svaret är : INGEN vet ! Ja även 2011 så är svaret tyvärr så att ingen vet.
Om människor skulle leva tills de var 150 år så skulle alla drabbas av någon form utav cancer. Detta med risk för återfall är något som läkarna har svårt för att svara på och informera om.. Jag vet att jag har skrivit om detta innan men eftersom det frågas om så drar jag det igen ; )
När man opererade bort min tumör i bröstet och spridningen till lymfkörtlarna så antar och hoppas man att all cancer är borta. Iallafall den som man ser. Vad man inte ser är mikrometastaser alltså små cancerceller som vandrat vidare och väntar på lämplig plats att slå sig ner på... De dödas effektivt med cellgifter och strålning.Jag som är ung dvs under 40 år fick en extra boostdos mot tumörområdet risken för återfall minskar då mycket. Jag är dessutom röntgad i bröst och buk efter ytterligare metastaser, men inget hittades.
Eftersom min cancer var hormonkänslig dvs den är i behov av de kvinnliga könshormonet östrogen för att växa så får jag en medicinsk behandling i fem år i form av en tablett " Tamoxifen" som blockerar östrogenets effekt på tumörcellerna. Jag får också ett implantat " Zoladex" som injiceras i buken var 28.e dag, det stänger av äggstockarna.
Summan av kardemumman blir därför att jag sätts i klimakteriet i fem år för att minska mina risker för återfall.
Hälften av återfallen och 2/3 av dödsfallen vid hormonkänslig bröstcancer inträffar efter fem års behandlingen med Tamoxifen.
Procentsats för överlevnad är missvisande eftersom många olika faktorer spelar in. Enligt den sk " Elstongraderingen" är jag en nr 2 dvs måttlig. En nr 3 är svår och en nr 4 är obotlig.
Vad som är orsaken till att jag drog nitlotten vet man inte men möjligt är:
*Tidig mens
*Östrogen/ gestagen kombinations preparat ( p-piller etc)
*Övervikt
Så håll er smala och ät inte p-piller el liknanade ; )
Många är biverkningarna på medicinerna och att vara i klimakteriet är allt annat än kul. Men det är som det är. Så här står det i FASS. Så ni som undrar, nu vet ni eller snarare inte vet eftersom ingen vet ; ) Jag får lära mig att leva med den ovissheten och ni oxå. Just nu är jag lite trött på frågor och då är det skönt att kunna hänvisa till bloggen ; )

Tamoxifen Sandoz

Tamoxifen

Blodvallningar (10 – 20%).

Aptitlöshet, trötthet, förstoppning, oro, depression, förvirring, endometriecancer.

Om biverkningarna är svåra, är det ibland möjligt att minska dem genom dosreduktion inom rekommenderat dosintervall utan att kontrollen över sjukdomen förloras. Vid Stevens-Johnsons syndrom och andra potentiellt fatala hudreaktioner skall om möjligt alla läkemedel utsättas.

Reversibel cystisk ovariesvullnad har observerats hos premenopausala kvinnor som behandlats med 80 mg tamoxifen dagligen.

Ett litet antal patienter med skelettmetastaser har utvecklat hyperkalcemi vid insättandet av behandlingen.

---

Vanliga (1/10 - 1/100)

Allmänna: huvudvärk, yrsel, vätskeretention, obehag och/eller inflammations-liknande besvär i tumörområdet (tumour flare) Cirkulation: tromboemboliska händelser, såsom djup ventrombos och pulmonell emboli Endokrina: blodvallningar Gastrointestinala: gastrointestinala störningar, ex illamående, kräkningar Hud: alopeci, hudutslag Urogenitala: vaginal blödning, vaginal-flytningar, pruritus vulvae, endometrie-förändringar inkluderande hyperplasi och polyper

---

Mindre vanliga (1/100 - 1/1000)

Allmänna: överkänslighets-reaktioner såsom angioödem och urtikaria Blod: trombocytopeni, leukopeni, neutropeni, anemi Lever: stegring av leverenzymer, förhöjda triglyceridhalter Urogenitala: myom, endometriecancer Ögon: katarakt, retinopati

---

Sällsynta (1/1000 - 1/10000)

Gastrointestinala: pankreatit Lever: fettlever, kolestas, hepatit Metaboliska: hyperkalcemi Urogenitala: uterus sarkom (framförallt maligna Müllerska blandtumörer) endometrios, ovariala cystor Ögon: kornea-forändringar

---

Mycket sällsynta (<1/10000)

Hud: erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, pemfigus-liknande blåsor Luftvägar: interstitiell pneumonit

Mycket har hänt sen sist...

Har varit extremt dålig på att uppdatera mig. punkt.
En stor del har varit att tiden inte funnits, eller kanske framförallt lusten att skriva. Man måste känna lusten att skriva och ta sig tiden . Sen är en fungerande dator eller mobil blogg funktion att föredra...Ja ja nu skriver jag iallafall !
Jag hade skrivit ett lååångt fint inlägg om min häst,men det försvann, och jag orkar inte lägga så mycket energi på att gå in i de känslorna just idag. Därför nämner jag det bara .. Min finaste gamla tanthäst Korsika blev 25 år för några veckor sen var jag tvungen att fatta det fruktansvärda beslutet...nu är hon begravd i sommarhagen som hon älskar. Vila i frid. All kärlek till dig, du är oersättlig och lämnar ett oerhört tomrum hos mig, 17 år fick vi tillsammans... tack för att du gav liv åt Stella. Genom henne lever en del av dig kvar.
Hästar gör att jag kan andas. Vet inte varför, men så är det.

Barnen har haft ett långt sommarlov, lite utav min anledning att inte ha tid att skriva. Det kräver sin mor att aktivera fyra barn i skilda åldrar...minst sagt. Vi har badat,solat,ätit glass, bråkat,haft tråkigt och roligt, klagat på värme,blåst och regn. Gotland har vi hunnit med oxå. 10 dagar hos finfina vänner på deras härliga gård. Barnen har ridit och kört cross. Kvällsdopp i träsket och medeltidsveckan har oxå hunnits med. Gotland är onekligen fantastiskt vackert, nästan magiskt. Har ni inte varit där så ,åk! Vi är oftast där varje sommar. Nästa sommar hoppas vi på att få garanterat sol och bad semester och kanske blir det charter istället....vi får se. Det är långt till nästa semester.Nu är det tillbaka till rutiner. Skola och dagis för barnen.

Och snart jobb för mig. Förbereder mig på alla plan för att komma tillbaka. Känns som om jag varit borta en evighet. Kan jag mitt jobb. Kommer ni ihåg mig. Vill jag ens jobba... Hur ska det gå för min svaga arm, den opererade utan lymfkörtlar som svullnar, känns tung och värker...den som gör att jag känner mig svag. Den som påminner mig om att allt inte kan bli som det var.

Något fantastisk kul är att jag och fem tjejkompisar drar iväg till Grekland och Karphatos om en vecka lite drygt. Spännande, kul och härligt ska det bli. Ett knippe mammor drar iväg utan barn och karlar...kan sluta exakt hur som helst ! Denna suddiga men glada bilden togs när vi var ute och drack drinkar och käkade tapas, nu i sommar. Vi är några "doulor" som träffas ibland och gör stan osäker ; ) två av dem hänger med på resan dessutom : )

På skitsjukdomsfronten händer inte så jättemycket . Jag är ju klar med de stora behandlingarna. Vad som återstår är fem år med antihormon. Så välkommen klimakteriet...typ. Jag svettas framförallt på nätterna och sover dåligt. Är trött som attan. Har yrsel.Ont i knäna. Jag förvandlas långsamt till en gammal kärring...eller nåt. Fast som allt annat gällande detta så har jag inget val och det gör det lättare att uthärda då på nåt sätt. Eller så är det för att man så fasligt gärna vill leva. M´s arb kamrat förlorade sin äkta hälft i helgen pga skitsjukdomen...man får ju ett helt annat perspektiv. Helt klart. Så glöm inte att kramas lite extra med dom du tycker om. Kram till er alla från mig ( fast jag egentligen inte gillar att kramas så mycket ; ) /N

Burn baby burn...

Har fått en liten strålskada vid nyckelbenet. Det bränner som eld. Smörjer med aloe vera och har ett litet förband över. Svårt område att täcka när det är typ 28 grader ute. Känner inte direkt att jag vill gå med sjal runt halsen och svettas ihjäl. Det är annars den värsta hudreaktionen ( än så länge) utav mina hittils 30 avverkade strålningstillfällen. Fantastiskt att bara 3 st återstår...snart e det faktiskt klart!!
Som ni ser på den härligt egentagna bilden utav min hudrodnad så har jag fått lite hår oxå. Skönt att det är på g. Jag har faktiskt rakat det en gång för det var så "tufsigt" och tunt som bebisfjun, nu känns det lite mer som "riktigt" hår.
Jag har ju aldrig använt mina peruker och har även en hel hög med vardags lösögonfransar, så om ni vet någon som behöver så är det bara att höra av er. Kanske kan man skicka till något sjukhus eller liknande i öst !? Vet ni?
Förövrigt så försöker jag klura ut vad jag ska hitta på i höst. Jobb eller fortsätta skolan ? Älskar ju mitt jobb,men vill komma vidare.. Dessutom är min högerarm lite kass efter operationen så jag vet inte hur mycket den orkar med tunga lyft etc. Å andra sidan måste jag ju testa för att se ; ) Ska försöka hinna med att vila och ha semester också när strålningen är över innan jag kommer tillbaka till sysselsättning oavsett vilken det blir. Gotland och Grekland står på min sommaragenda : ) å så vin på diverse balkonger i Majorna ; )
Kram på er alla i sommarvärmen!

Lillstrumpa,rödstrumpa,stödstrumpa...

Oh my got, vad komplimangerna har haglat över mig ! Jag kommer kanske vara lite odräglig framöver ; )
Har varit hos sjukgymnast och fått stödstrumpa samt tillhörande handske till onda armen. I helgen har jag haft skit ont i den...JAA jag kanske råkade överanstränga den och JAA det kanske innefattade något gällande hästar.. eller som min kompis J sa : Allt med häst räknas inte, hur sjuk man än är " ; ) klok som en bok!
I vilket fall så fick jag med beröm godkänt från henne både gällande min rörlighet och att jag ( än så länge) hade så lite biverkningar från strålningen.- Fantastiskt, helt otroligt du är sååå rörlig.. Jag kände mig som värsta yoga gurun ( i kylskåps form).
Den hjälper faktiskt, strumpan på armen alltså. Sen ska jag vara lite försiktigare och inte överanstränga den ( för mycket...för ofta). Framförallt be om mer hjälp och låta bli " själv är bäste dräng" helt enkelt.
Får sjukt mycket komplimanger för min fina och duktiga Maja busvalp...iofs kanske inte från dom som fikade i Sisjön och blev av med sin bulle...; ) ja så kan det gå när man löstränar och inte har ett befäst"HIT" ännu. Sånt som händer och smällar man får ta.
Mina fina stallkompisar säger oxå så snälla saker om och till mig. Så gött att vara omgiven av finingar överallt ! All kärlek till er!
Annars så sysslar jag mest med att skratta nuförtiden på dagarna...mest ihop med A , hon har "tourettes syndrom" precis som jag och vi har lite olika sjuka scenarion som vi spelar upp för varandra. Humorn är lååååg och vi ääälskar det! Eller som säljaren på Stadium sa - ni är dom roligaste kunderna jag någonsin haft! Hahahaha JAAAA man tackar och bockar! Faktiskt helt sjukt hur våra hjärnor fungerar och dessutom hur de fungerar ihop ! Vi är humoristiska genier, minst sagt! Mia o Klara släng er i väggen...eller förresten behöver ni lite uppslag om ni får ide torka så hör av er ; ) Och till våra bekanta som knappt orkar med oss.. ge oss INTE vin eller skratta INTE åt oss...det är lixom som att slänga bensin på elden. Mao en dålig ide...eller,det tar sig sa pyromanen.
Och här skulle det egentligen vara dels en bild på Mona o Ansi och dels en bild på mig när jag har choklad utsmetat på tänderna. Men skit datorn vägrar just nu ladda upp några bilder så ni får föreställa er istället...lite som förr i tiden typ ; )

Bad hair day...

Idag har jag gjort 13 strålningar. Hälften av de jag ska göra på bröst och armhåla. Sen tillkommer iofs 8 st sk. "boosting" som är mot bara en del av bröstet.
Än så länge helt ok biverkningar ( peppar,peppar) lite stickande känsla, ökad värme,lite svullnad och lite ont vid ärret och viss påverkan på armen, och trötthet...ooops det lät ju mycket...Men jämfört med cellgifterna så är det här himmelriket...typ ; ) Lite jobbigt att man ska vara där varje dag bara och att det i princip alltid är försenat eller driftstopp så man får vänta en timme. Men de flesta är så glada och snälla så det gör inget. Och i vanlig ordning så spelar det ju ingen roll för jag har ju ändå inget val. Avhumaniserad cancerpatient som jag är. Ställ dig i kö , lyd och för gudsskull ifrågasätt inte din behandling eller dina mediciner. Jasså du trodde du ägde din kropp, Nähä serru det gör JK ( jubileumskliniken
,cancerkliniken) nuförtiden.Och säkerligen i tio år framöver.
Obstinat som jag är drog jag med goa kompisar på brak fest i lördags : )
Jasså man fick inte röka när man strålades ?! Hoppsan ett helt paket bolmade jag upp friskt i den underbara sommarnatten ! Alkohol har de inte sagt ett smack om så många goa dinkar slank ner med. Om det var värt det? JAAAAAAA!!!!! : )
Ibland måste man bara bryta mot reglerna och leva lite grann..
Förövrigt har jag gått ner några kilo i vikt : ) och några fjun har tillkommit min Lasse Kronér frisyr. Ser mest ut som en skabb räv så sjal eller mössa har jag ff på. Jag kör ju med Revitalash på ögonfransarna och har även köpt deras formula för håret, för att se om det kanske sätter lite mera fart helt enkelt.
Tänk att det är så viktigt med lite hår när man kämpar för att överleva ; )
( Heidi jag lääängtar efter dig och din sax/kniv)
Kram på er alla <3

Strålande : )

Längesen jag uppdatera nu...men så kan det vara. Vad har jag gjort sen sist då? Jag har återhämtat mig från sista cellgiftsbehandlingen som var jobbigare än väntat. Förmodligen för att jag tyckte det var så skönt att det nästan var över och att jag kanske hade fått nog av skiten helt enkelt.
Oavsett så är det klart nu !
I förra veckan var jag uppe på Sahlgrenska och fixade inför strålningsstart som är på måndag. De gjorde en form "moulage" som fixerar överkroppen och som jag ska ligga i varje gång. Sen fick jag röntga mig..igen..och så hade de ett gigantiskt " laser pass" som de mätte och sen ritade efter på min överkropp för att de skall stråla exakt samma område varje gång. Så nu ska jag hänga där uppe varje dag i nästan två månader...kul sommarlov för kidsen ; ) Nä skämt åsido vi hinner med det oxå såklart!
Förövrigt så har mitt sk hår som mer ser ut som fjunen på en persika, börjat växa ut igen. Det är tunt och glest, men ändå, något växer : ) Så om ca 2-3 mån så kanske jag har en början till frisyr.
Till sist vill jag efterlysa lite hästhjälp, kanske någon känner någon som vill bli medryttare på min fina Stella som kommer hem nästa helg efter ett halvår nere hos Patricia Kuhn i Ystad. En fantastiskt trevlig häst för den som är van ryttare och helst kan eller är intresserad av western och NH. Står i Öxnäs, Säve med paddock och fina ridvägar. Man måste ha bil för att ta sig till stallet. Pris enl ök
.

Min sista cellgiftsbehandlng...

En underbar känsla ! Det som kändes så avlägset är äntligen här! Jag har avklarat mina 6 behandlingar!! Hurra och tjohoo! Nu väntar iofs 7,5 vecka av strålbehandlingar dvs 33 st med start sista veckan i maj. Men det skrämmer mig inte alls...ännu ; ) I jämförelse är det förhoppningsvis en piss i havet!
Nog om detta och mig nu.
Vad jag har har tänkt på i flera dagar är lilla Tindra som förlorade sin kamp och hennes familj som står med sin ofattbara sorg och saknad på ruinens brant och med känslan av att inte kunna ge sitt barn den begravning de vill. Så jag ber er gå in på www.tindraskamp.se och ge ert bidrag. Många bäckar små...

Man får vara anonym med sin donation.

En summering..

Träffade en gammal bekant på Ikea i helgen. När man inte träffar någon på gud vet när, så stöter man på dom inne på Ikea av alla ställen..nåja..
Denna vän berättade att kanske ett besked om "skitsjukdomen" skulle komma...så fruktansvärt besked att vänta. Inte samma variant av skitsjukdomen som jag utan en annan... fast det spelar ju ingen roll... Vännen i fråga var såklart rädd och orolig men kände ändå lite förhoppning efter att ha läst min blogg. Att livet ändå går vidare, det måste gå vidare. Jag blev såklart glad, att mina ord styrkte vännen i fråga som just nu befinner sig i " ingemansland". Ja sa till min vän att så länge du inte har ett besked så är Du frisk, och samma vanliga person. Om du väl får ett besked, så är du fortfarande samma person, Du är ingen sjukdom. Den finns där i perferin men den är INTE Du ! Glöm aldrig det.
Jävla skitsjukdom som förstör för så många !!! Man undrar hur rättvisan fördelas... Fast än så länge är min vän frisk och jag håller tummarna att så ska förbli!
Iallafall så skulle jag vilja summera lite såhär inför min sista cellgiftsbehandling som är nu på fredag 29/4 ( sen väntar 7,5 veckors strålning, med det tar vi då) dels för min vän som väntar och dels för er andra som kanske läser och väntar på erat besked. Jag vet för jag har vart där, googlat hela natten på biverkningar och läst olika cancer bloggar till förbannelse.

Det var bättre än jag trodde !

Ja du läste rätt !
Jag är en person som alltid förbereder mig på det värsta, så kan det lixom bara bli bättre. En pessimist blir aldrig besviken ; )

Under FEC- kuren är illamående och trötthet det värsta. Det finns bra mediciner som hjälper. Be om det bästa om Du är orolig. Min sköterska har varit fantastisk och lyssnat på Mig ! Jag har inte kräkts en enda gång! Har haft som "gravid illamående" i ca 3 dagar bara. Tröttheten var det dock lite värre med och allmän svaghet i kroppen under ca en vecka. Sen återhämtar sig kroppen sakta men säkert under resterande två veckor tills nästa behandling.
Första behandlingen var värst, sen blev det bättre och bättre...
Håret började jag tappa mellan 2:a och 3:e FEC-kurerna.Det kliade så fasligt så jag rakade av det. Jag hade dock klippt mig kortare och kortare veckorna innan eftersom jag visste att det skulle börja falla, så blev det inte en sån stor grej. Metallsmak i munnen och muntorrhet fick jag oxå. Drick mycket vatten och köp salivstimulerande tabletter på apoteket.

Under Taxotere som jag upplevde som "värre" mår man inte illa alls, utan istället får du ledvärk. Jag fick så ont att man sänkte dosen. Så andra omgången var helt hanterbar. Jag tycker dock inte att värktabletterna hjälper så mycket. Massage med linniment och varma bad är skönare.Här kom biverkningarna senare efter 1-2 dagar ungefär och så når det sin topp på 3:e dagen för att sen långsamt klinga av. Förvänta dig inte att kunna gå på långpromenad direkt ; ) det känns i kroppen ungefär som när man har fått influensan, fast med lite extra värk i knä,hand och fotleder. Metallsmak och muntorrhet även här med ett tillägg av svamp i munnen som försvinner med antibiotika (pensla med vichy vatten funkar inte! )
Av allt cortison jag äter till Taxotere så får jag väldigt ont i magen, så dubbel dos av Losec och Probion tabletter ( mjölksyra bakterier) så är det uthärdligt. Jag har dock känslig mage innan, så du kanske inte alls reagerar på detta sätt.
Under Taxotere faller ögonfransar och ögonbryn, men jag har nu efter två behandlingar inte tappat dom helt de är dock glesa, så kanske hälften kvar.Det är iallafall såpass kvar ännu att det går att måla dom : )
Mina naglar har blivit randiga och lite missfärgade, men de sitter kvar. Använder nagelstärkare i förebyggande syfte och Revitalash, ögonfrans stärkare.
Det värsta för mig har varit min viktuppgång ( 15 kg) men det är oxå vanligt under denna behandlingen. Förmodligen för att illamående och ont i magen bäst hålls i schack med små ätning... Sen slinker det ju ner lite" tycka synd om mig" godis oxå ; ) Men hellre tjock än död som jag brukar säga ; )

Under båda kurerna har jag haft svårt med koncentrationen och minnet ( Doris), jag orkar inte läsa eller följa handlingen i en film utan bara slö kolla på tv i sängen.Höga ljud och mycket folk har oxå varit jobbigt.
Vad som varit viktigt för mig och som jag tror även Du behöver är fantastiska vänner och släktingar som hjälper till med städ,tvätt,matlagning och barn dvs det vardagliga under den första veckan efter behandlingen i alla fall de 3-4 första dagarna. Då vill man inte vara själv. Din sambo som jobbar hela dagen kanske vill ägna sig lite åt barnen på kvällen och då är det skönt om tvätten är tvättad och middagen redan lagad. Om folk hälsar på så får de oxå "jobba" lite. Har man skitsjukdomen så orkar man inte "hålla hov" och passa upp på andra.
Jag har haft ett fantastisk stöd av mina vänner, min familj och mina goa arbetskamrater. Blommor, presenter, brev,mejl, ja listan kan göras lång. Tänk att jag betydde så mycket för så många, det hade jag ingen aning om. Så fantastiskt fina människor, och jag blir så glad och varm i hjärtat åt alla och en var.

Och Du glöm inte att tiden med skitsjukdomen ( förhoppningsvis) är en kort period av Ditt liv, en droppe i havet. Blicka framåt! En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi ju leva. Du är du oavsett skitsjukdom eller inte. En fantastisk och unik människa. Glöm aldrig det.

Ja det är våren, ja det är våren, som har kommit igen...

Varmt som bara den är det ute : ) känns inte som det var så längesen det var begynnande istid...men det är just nu ett minne blott! Våren är här och det betyder att min cytostatika kur strax är klar. Jag känner mig ivrig att få göra den sista behandlingen som är den 29/4 och på valborg får häxorna i slottskogen bränna lite extra för mig !Sen är jag klar med skiten! Iallafall nästan...strålningen kommer förhoppningsvis inte "ta" så mycket av min person... just bring it on ! För att ge min hud bästa förutsättningarna att reparera strålskadorna har jag fått ett eminent serum av min bästa " U " från " Estee Lauder".
Presenter är något utav veckans tema för mig ; ) två fantastiska paket från min favorit butik "Lush" ett fick jag av mitt nuvarande arbetslag och ett från mitt gamla lag. Tusen tack : ) Ett spontan besök på dörren igår kväll oxå där "E" som jag har doulat stod med en underbar vårkvast med körsbärskvistar och pioner ! Två utav mina favoriter hade hon prickat in ! Man blir alldeles varm i hjärtat. Tänk så många finisar jag har runt omkring mig : )
För att få lite balans (eller nåt) så kommer här en länk med Capio axess akutens svar till socialstyrelsen. Klart inte de gjorde fel. Är jag förvånad - Nej!
http://www.goteborgsfria.nu/artikel/87708
Strunt i det. Nu ska jag ut i det fina vädret med barnen och lilla Maja. Handla ska jag oxå göra för att kunna baka den lyxiga Martha Stewart kakan till min födelsedag " Sweet and salty cake" mmmm BMI explodering på G!

Sur, arg och bitter!

Spymätt, proppmätt, färdig och klar. Tack för kaffet och tack för mig. Nu lyfter jag på hatten. Är så vansinnigt trött på hela skitsjukdomdskarussellen nu att jag smäller av ! Orkar inte höra några fler heja på ord och snack om att jag är stark etc. Hoppa över skitsnacket!Inga kommentarer tack! Och nej DU förstår inte hur det känns...såvida du inte har varit i mina kläder så har du ingen aning. Du kan ha förståelse för min situation, men du förstår den inte.Punkt. Vem som helst i denna situationen måste vara stark och tapper emellanåt. För att det går inte att kliva av tåget helt enkelt. Det rusar på obönhörligen och det är bara att hålla i sig så gott det går så man inte slår ihjäl sig... Precis som när man föder barn. Hur ont och skitjobbigt det än är, och hur mycket man tigger och bönar om att slippa så är det bara man själv som kan och måste fixa det. Och när man står där på andra sidan med sin unge i famnen, sin halv tutte eller vad sjutton det kan vara, så är man allt lite stolt ändå att man gjorde det! Jag är på god väg dit, det vet jag. Och kanske just därför som jag nu är så less på allt. 5 av 6 cellgiftsbehandlingar gjorda. Denna något bättre än förra, trots all metallsmak och svamp i munnen varvat med en total havererad mage och den vidriga ledsmärtan i rygg,höfter,knän och fotleder.
Man ska inte gnälla och vara glad över det lilla, heter det. Fast oj vad jag gnäller idag, allt vad jag orkar gnäller jag!
Hår vill jag ha oxå. Jag kräver inga mängder, men en liten kort frisyr hade varit trevligt. Jag längtar vansinnigt mycket efter att besöka min härliga frisörska, köpa schampo och en ny dyr plattång...i sinom tid...i sinom tid..
Tills dess tänker jag ha på mig offerkoftan och vara bitter! Inte mer med det.

Inifrån sett är vädret helt behagligt !

Efter flera dagar med fint vårväder så öser nu regnet ner. Men jag klagar inte. Jag älskar väder. Fullkomligt! Tänk om vi inte hade haft något väder alls, vad trist! Omväxling förnöjer som man brukar säga. Är besatt av väderleksrapporter. Igår kollade jag dock inte så noga, och därför hänger tvätten kvar på balkongen och blir tvättad en gång till...eller iallafall sköljd ; )
Läste ett väldigt bra ordspråk: Efter regn gror gräs, efter vin växer struntprat. Så sant som det är sagt! Fast så mycket vin ser jag inte röken av just nu...får nog bli mer utav den varan i sommar tänker jag. Vin och grill, mmmmums!
Något annat väldigt bra jag läst är en ny "cancer blogg"
www.ikroppenmin.blogspot.com
Hans beskrivningar av känslan som sjuk är fenomenala. Läs bara läs gott folk.

Så var det dags...

...mina ögonfransar har börjat falla...och jag som älskar att ha massa mascara. Kan man inte sminka sina ögon så blir man så genomskinlig på nåt sätt. Visst har jag en hel kasse med lösögonfransar att använda när det är helt kalt..men det är ju lixom inte samma. Jävla skit medicin och jävla skitsjukdom ! Trist och tråkigt är bara förnamnet. Hörde ett bra ordspråk häromdan " Ju räddare du är innan, desto modigare är du när du väl vågar!"
Jag är ju rädd för allt. Tror jag är den räddaste människan jag känner. Jag är bla rädd för:
kryp av olika slag
höga höjder
snabb fart
karuseller
konstig mat
baciller
smutsiga människor
fötter
vatten
död
smärta
knarkare
mördare
våldtäktsmän
älgar
reptiler
ensamhet
flyga
och en herrans massa mer saker...
Något bra som skitsjukdomen fört med sig är att jag inte är stickrädd längre iallafall inte i armarna. Annars är nog allt som vanligt. Jag har nog varken blivit snällare eller mer rädd om livet. Lever typ som vanligt, nästan. Eller som min ena son sa -varför ska jag hjälpa dig när det inte ens märks att du är sjuk? Ja du har tappat håret, men jag är van vid att du är flintis nu!
Hahaha min goa skitis unge! Som dessutom har växt om sin mamma ! Jag kan tillägga att han städade hallen OCH slängde soporna ; ) Lite respekt har han ändå för sin lilla rädda mamma ; )

Fullt upp..

Jag är lite dålig på att blogga. Väljer att skylla allt på Maja ; ) Hon tar såklart mycket tid som alla valpar gör ! Det skall kissas på golv och det skall bitas på saker. Sen så ska hon ju ut typ varannan timme och behöver stimulans i form av lite träning såsom sitt, hit, stanna etc. Koppelträning måste vi vara flitigare på, för lilla Maja vill inte gå i koppel hon vill ju såklart vara lös ( min hund det).
I helgen var vi på valpkurs hos uppfödaren. Det var jättebra! Förutom att Maja var det enda som inte gick i koppel då ; ) men nu ska vi träna på bla det i två veckor tills nästa gång.
Förövrigt så fördriver jag tiden genom att läsa bloggar. Dessa är mina favoriter just nu!
http://www.anglamammaforever.blogg.se
http://www.finest.se/katrin
http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman
http://www.magdalenagraaf.se
http://www.tiiirres.blogg.se

Läser du bloggar? Tipsa gärna om du har en favvo!

Länk till artikeln..

För alla er som inte köpte tidningen så kommer här en länk till artikeln om mig som var i Göteborgs Fria Tidning http://www.goteborgsfria.nu/artikel/87380
Igår var jag ute och tog en tur på gamla tant hästen Korsika i paddocken. Mest lösgörande i skritt men även ett par varv i trav. Det känns onekligen att hon snart är 25 år..fast hon vill knappast erkänna det själv eftersom hon haft lite "vår uppvisning" med medryttarna ; ) så härligt att det ändå är bus kvar i gamla tanten!
Den 22 Maj ska vi fira tanten på 25 års dagen med traditionsenlig sång och knäckebrödstårta ! Tiden går fort när man har roligt och knappast kunde jag väl den där snöiga novemberkvällen 1994 ana att hästen jag hämtade skulle bli min bästa kompis och att vi skulle hänga ihop så länge...16 år nu, och till hösten 17 år. Jag hoppas att hon stannar ett tag till...27 år är en bra ålder har vi bestämt, Korsika och jag, sen får vi ju se om det stämmer såklart ; )
Mina djur verkar ju bli ganska gamla...katten blev 21 år och hundarna 14 resp 15 år. Sven-Duva min tama skrattduva blev dock bara 3 år...men det var Filippa som "fixade" det...snabbt och lätt ; ) Annars hade vi nog fått dras med han, för hans pappa är nog världens äldsta duva med sina 27 år, still going strong!
Här hemma håller jag på att fixa med "begravningshyllan" eller vad vi skall kalla den...tre kremerade djur i varsin Bavaria urna, alla olika som jag hittat på Tradera. Sven är den enda som är begravd ute. Jag kunde lixom inte förmå mig att gräva ner mina fina katt ( hon dog först) att de skulle äta maskar på min katt och kräla runt på hennes vackra päls. Hon var champion och nordens vackraste katt på sin tid. Klart hon skall stå synlig på en hylla i en vacker vas! Och så fortsatte det...
Fast nu förgylls vi utav denna goding Maja " The piraya" som är så full av liv och bus att det både räcker och blir över !

Idegransgift i all ära...

Dessa kor har dött till följd av förgiftning av idegran...och just det härliga giftet håller ( förhoppningsvis) på att rädda mitt liv. Det förra innehöll senapsgas. Känns ju inte helt nyttigt. Men det som inte dödar det härdar, brukar man ju säga.
4 behandlingar har jag gjort nu, 2 kvar och jag kan nästan nosa på mållinjen... fast visst återstår den "härliga" strålningen som jag ska få 33 ggr. Ja här spars sannerligen inte på krutet!
3 FEC har jag gjort med illamående och trötthet och nu i fredags var det så dags för den första av 3 Taxotere behandlingar. Biverkningarna tycker jag jämförelsevis är jobbigare. Jag mår visserligen inte illa nu men smärtan i kroppen är inte rolig. Som växtvärk och träningsvärk på samma gång,med ett litet tillägg av blixtrande nervsmärtor i fötter och underben.
Alltså smärta är INGET för mig! Jag HATAR att inte kunna röra mig!! Det är så extremt frustrerande att jag inte kan beskriva det med ord. Jag är ju lixom hyfsat pigg och vanlig i sinnet men kroppen känns just nu inte som min vän. Den har iofs inte varit min vän på flera månader...men sen när den här resan är över så kanske vi blir vänner igen, jag hoppas det iallafall.
Något annat trevligt som Taxotere har bjudit mig på denna gång är svamp i munnen och svalget. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, vilket du föredrar, så har allt kortison slagit ut magen så jag ser höggravid ut och går på dubbeldos Losec,probion och proviva i mängder, vilket inte hjälper..ännu.
Ja det e som det e som jag brukar säga ; ) Å jag har ju inget val.
I söndags var jag och väninnan J och lyssnade på Tomas Sjödin. En mycket intressant man som sa tänkvärda saker. Två böcker fick jag av J som han gjort, en har jag redan läst ut och den andra är jag på god väg med.
Två saker tog jag extra mycket till mig.
Det ena - När livet blåser hårt.I vems händer lägger du ditt liv? Den frågan fick vi meditera över en stund. Kan tyckas som en liten fråga, men när livet ställs på sin spets så blir det inte större än så...
Det andra kommer från hans bok " Reservkraft", " När omständigheterna blir riktigt skruvade är det som om livet inverterar sig självt.När man inte har några tårar kvar får man ta till det motsatta utryckssättet. Skratta åt alltihop."
Och så får det bli.
Kram till er alla fina!

Vilken härlig dag : )

Har idag varit ute på Donsö med väninnan A lilla G och Maja "the piraya". Vi har hängt hos J eller "tatueran´s" som de kallas därute ; ) I vanlig ordning så höll hon "hov" med god fika och lunch. Vi har skrattat så tårarna spruta : D Och planerat lite inför vår tripp till Grekland och Karpathos...nu ska vi bara bestämma om det blir Amopi eller Karpathos stad...hur mycket stad det nu är. ; ) Skönt att flytta fokus lite...för imorgon är det dax för cellgifter igen . Tre FEC kurer har jag gjort och tre Taxotere återstår, halvvägs känns skönt. Men jag ska inte sticka under stol med att jag är livrädd för de vidriga biverkningarna, så jag har väl inte varit på topp denna veckan. Dessutom känner jag att jag och läkaren inte "klickar", så veckans läkar besök kändes inte så kul,speciellt inte när vi diskuterade dos, och min framtida rekonstrution. Trist med folk som inte kan tänka lite "utanför boxen" eller åtminstonde vara lite vidare i sitt tänk och kanske väga sina ordval lite en aning...men är man doktor så är man. Något som är glädjande är att artikeln om mig och min "felbehandling" kommer att vara med i denna lördagens nummer av " Göteborgs Fria Tidning" den finns lite överallt men i Majorna på Coop Mariaplan och kiosken vid Ekedal iallafall. Så Nu har ni fått ett uppdrag, att köpa den på lördag och läsa såklart ; ) sen får ni gärna kommentera vad ni tyckte.

Och såklart glöm inte hålla tummarna för mig imorgon mina vänner.

Shop til you drop..

Som vanligt har det varit full rulle i helgen ! L fyllde 6 år i lördags och det firades såklart med buller och bång : ) En prinstårta med spindelnät stod på bak önskelistan och "kaka med sås på " dvs silviakaka som är barnens favorit! Mycket presenter blev det, och lilla herrn verkade mer än nöjd när han slocknade typ vid sju... Vi andra kollade melodifestivalen såklart och förbarmade oss över de stackars Ballerina kexen som var kvar ; )
Söndagen har bjudit på shopping på bla stadium xxl, barnen fick crocs ( äkta för 149:-,mkt billigt) och jag köpte röda converse och en tröja från svea.
Egentligen var det ett kompost galler jag skulle köpa att ha till valphörnan...men jag kom hem med mycket annat förutom just det...vilket betyder att jag måste åka och shoppa lite till innan jag hämtar upp lilla Maja imorgon kväll ; )
Nu på kvällen har jag börjat måla om en byrå som ska stå i sovrummet...det tar ju sin tid med tre lager lackfärg som ska torka 16 timmar mellan strykningarna, och bara ett lager gjort...allting har sin tid som det heter ; )
Hoppas ni alla haft en skön helg. Nu väntar en ny vecka, med nya möjligheter : )

Gott och blandat...

Denna veckan har bjudit på blandad kompott minst sagt. Dock mest trevligheter, så vi koncentrerar oss på dom tycker jag : )
Som varje vecka så försöker jag träffa många vänner för det är så härligt!
Denna veckan har jag och väninnorna A och J och lilla G varit på Ullared och förkovrat oss i allehanda billiga saker och skräp. Och i vanlig ordning så fick vi lägga ut halva kundvagnen för att slippa skämmas i kassan om pengarna inte räckt...och då hade vi inte direkt snålat i våra portmonnäer ; ) Jag fullkomligt älskar Ullared, skulle kunna åka dit en gång i veckan,lätt! Dock fick vi inte träffa vare sig Morgan eller Ola-Conny trots att J "la upp sig" så oemotståndligt i lunch restaurangen ; P
På vägen hem pratade vi om dateing i allmänhet och karlar i synnerhet och meningen " man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin" kanske uttalades många gånger för sen när vi skulle äta middag så sitter lilla G 3 år och talar högt och tydligt om för sina stora syskon att just det - man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin! Gissa om jag höll på att kissa på mig av skratt!!!! : D : D : D
En mycket trevlig frukost date med min fina arb kamrat S hade jag igår, hon och hennes familj har varit i Indien. Indien verkar härligt och hysteriskt! Får se om det blir Indien eller USA med familjen på min 40-års resa som jag alltid sagt att jag ska åka på...har ju 6 år på mig att bestämma mig ; ) Förutom väldigt god frukost och givande samtal så fick jag fin fina presenter av S bla lite gudabilder till min samling av goda ting.
Veckans djupa tanke ( dock inte tillräckligt djup för att kallas existensiell) går i Lisa Ekdahls tecken , ni vet den gamla låten..
- "Du är en saga för god för att vara sann
det är en saga i sig att vi funnit varann
vi kunde lika gärna
aldrig nånsin mötts
eller var vårt möte
redan bestämt, långt innan vi fötts."
Jag tror ju inte på slumpen...utan att allt har en mening, som ni säkert vet.
Du får tro på vem du vill och hur du vill bara du är sann mot dig själv, och mot mig.Inte mer med det.
Snart är det dax för veckans andra Ikea besök och sen city för lite shopping till våran L som fyller 6 år imorgon!
Kram på er och ha en fin fredag : )

Fejk och lögner...

Nu har jag försökt vid två tillfällen. Igår när jag och M åkte till Focus och handlade och idag när vi drog till Ikea. Men det funkar inte. Jag känner mig som en crossdresser, som om det jag gör är "förbjudet" och fejk. Att jag ljuger. Jag avundas ni som kan och ser fina ut i era peruker. Jag ser på riktigt ut som en dåre, alt något billigt som någon släpat över östersjön. Tänkte att jag skulle ge det en chans , inte minst för barnens skull. Hoppades att om jag stylar till det så kanske det ser ok ut...men icke.
Dessutom varmt och obekvämt och inte mig. Så tyvärr så kommer jag köra på cancer looken varvat med "butch flate style". Och alla brevbärare och budleverantörer som kommer innan kl 09 på morgonen får lära sig att hon som öppnar ser ut som en korsning mellan en 90-kilos amöba och en stympad ko...förra veckan höll jag på att skrämma livet ur tre st ; ) hehehe
Apropå fejk...känner ni oxå det här att någon snart kommer syna er och upptäcka att ni är en bluff!? Att ni inte är den personen som alla andra trodde att ni var eller att ni egentligen inte kan ert jobb och så fort chefen får reda på det så ryker ni...Undrar hur de som man läst om som jobbat som "läkare" på falsk leg och opererat osv utan att kunna ett skit känner sig !? Där ligger man förmodligen i lä.
Idag läste jag Magdalena Graaf´s blogg och hon som är så snygg,smal,vältränad och har ett vackert hem etc etc gör halvfabrikat varje dag till sin familj. Det kändes skönt och legitimt på nåt sätt för mig att servera detsamma då ; ) en fejk måltid. Fast jag får ju göra lite som jag vill och jag kan alltid använda "the c card"...om jag nu inte skulle få min vilja igenom. För ingen säger nej till en som är sjuk, det är dålig karma...eller nåt. Kanske skall börja sätta det i system och bli riktigt odräglig på köpet ; )

That's What Friends Are For

När min kompis M förlorade sin son för ett år sedan, blev jag chockad över att se hur folk kan bete sig. I nöden prövas verkligen vännen...och familjen. Inte en dag går utan att M och hennes de sina är i mina tankar... Att folk kan vara så hjärtlösa,ohjälpsamma och rent ut vidriga mot någon i sorg är för mig en gåta...
Likaså som människor kan vara så fantastiskt fina, hjälpsamma och självklara oftast dom man kanske inte trodde...
Ca tre månader har gått sedan mattan rycktes bort under mina fötter...tyvärr har ju jordbävningar alltid efterskalv vilket vi fått känna på av olika styrka och slag..
Jag (vi) har fått ofantligt mycket stöd från olika håll. Människor har slutit upp på ett fantastiskt sätt. Visat sin värme och kärlek på ett äkta sätt. På ett sådant sätt som man bara gör när man är rädd att mista någon...
Jag har fått en djupare vänskap med många. Kärlek och förtroliga samtal, hopp om en framtid. Men tyvärr har jag oxå fått se baksidan av "vänner". Kanske är det deras egna problem och rädslor som ligger bakom !? Jag slutade bry mig om "energi tjuvar" för ett bra tag sen och jag kommer sannerligen inte börja umgås med några nu. En vän finns i vått och torrt inte mer med det!
Till alla mina sanna och riktiga vänner - I LOVE YOU !

Hej det här är jag ; )

Trodde i min enfald att man gick ner i vikt av att gå på cellgifter...i mitt fall är det precis tvärt om. Muntorrhet och illamående hålls bäst i schack genom att småäta...och såklart är det godare med onyttigheter när man mår illa än nyttigheter. Dessutom ökar ju "må bra" känslan..en stund. Ni som har gjort den här resan vet nog vad jag snackar om..
Det är så extremt uttråkande att bara "vara" inte orka göra något, inte orka prata, inte orka kolla på tv,inte orka läsa. Det enda jag orkar är att slö kolla på min iphone och tänka på goda saker, av blandad sort...
Jag vet att det går över, varar bara max en vecka. Men för mig som är aktiv som person är det extremt frustrerande att var "fånge" i sin kropp på något sätt. Jag är ju lixom pigg innerst inne...på något sätt. Van att vara ute med hund,häst och barn.
Tänk så gött det var i somras när jag bantade ner mig rejält. Så mycket positiva kommentarer jag fick.. Idag är allt tillbaka på sin vanliga plats...
Jag vet att allting har sin tid och att jag bestämmer...nu är det som det är helt enkelt...och jag tänker att till sommaren så får nog tjockkostymen försvinna igen för den är så fasligt trist, tung och ful. Riktigt obekväm faktiskt!
Till våren ska jag cykla på min nya cykel och promenera med barnen och hunden vid havet och i slottskogen. Kanske kan jag springa lite oxå om kroppen orkar, det ser så härligt ut när jogare lixom svävar fram. Det ska jag drömma om ett tag...
Tills min feeder kommer hem och göder mig kl 18 ; )

Upp och ner....

De dagarna jag mått dåligt kommer allt..illamående,trötthet och ångest. Saknaden och tomheten efter Filippa är enorm dessa dagar. I ca ett halvår har vi tittat efter valp,ringt,mejlat och diskuterat. I fredags när jag gick in på JK för min tredje behandling så kom nästan precis denna annons ut på blocket. Ett "återbud" på en svart liten engelsk staffordshirebullterrier tik, hon fanns i Lerum. Och vi som kollat över hela sverige..tom i England har vi letat och funderat på att importera. Jag ringde och samma eftermiddag åkte jag bästa maken M och väninnan A och kollade.I ett urgulligt litet "dockhus" bodde de små valparna så ombonat,tryggt och hemtrevligt. Lilla valpen kom i min famn slickade mig på halsen och borrade in sig i min halsduk...och bara var.. Jag hade svårt att hålla tårarna borta...mitt hjärta smälte..det var hon och jag.
En del kanske tycker jag går för fort fram..en del tycker att djur är till besvär etc..
I 15 år har jag haft hundtassar i mitt hem. Mitt hem utan hund känns inte som ett hem...INGEN kan ersätta någon...Men i ett hem som haft och har mycket sorg kan en ny kärlek komma med ofantligt mycket glädje och ljus. För alla i vår familj och närhet. Lite konstigt och lite ledsamt i allt är att min goa arbetskamrat C var där och tittade på samma valp...hoppas innerligt att jag inte "snodde" henne från dig, utan att du och din fina familj hittar en valp. Allt har en mening som jag brukar säga...och nu verkade det vara detta som var meningen...
Tack alla för ert ofantliga stöd mitt i allt det jobbiga.

Må illa....

Igår fredag, var det dax för sista FEC-kuren och med det är jag halvvägs genom cellgifts"äventyret". Nu väntar tre "härliga" Taxotere kurer och vad sägs om dessa biverkningar:
* Totalt håravfall ( ögonbryn fransar)
* Nagelavlossning
* Svamp i munhåla och svalj
* Diarré
* Muskel o ledvärk
* Svullna ben fötter och händer
* Myrkryp och dommningar i händer och fötter
* "elektriska stötar " i fotsulorna
mm. mm.
Dock ska man inte må så illa på den..och fy sjutton vad jag mådde illa igår trots att jag tog extra antiillamående tabletter vid två tillfällen så mådde jag pyton!
Idag är jag svettig och darrig i kroppen men allt känns under kontroll.
Underbara K och hennes fantastiska lilla hund Hugo var här och förgyllde min dag och fick lite fart på mig ; ) dvs jag duschade och bäddade sängen...
Så ingen rolig rapport denna gången...
Kram till er alla fina.

Sorg och saknad...

1996-02-21 föddes finaste hunden Filippa 2011-02-21 på hennes femtonde födelsedag orkade inte den lilla hundkroppen mer och hon fick lämna jordelivet.
För mig var hon så ofantligt mycket mer än en hund. Hon var mitt första barn ( dock i päls) hon var inte större än en kattunge när vi åkte och hämtade henne hos uppfödaren i Åsa den där dagen i April.Världens bästa hund var hon. Gick alltid lös och följde så fint efter Korsika när vi red. I timtal kunde den lilla hunden springa efter den stora hästen fort,fort gick det, och roligt tyckte hon att det var. På bussen hem från stallet var hon så trött och brukade få ligga innanför min jacka eller tröja för att få sova i värmen. Hon hatade att frysa! Hon ville mer än gärna bada i badkaret med oss, simma runt i det varma vattnet och fånga vattnet i strålen från kranen.Låg alltid i sängen, under täcket, så varm och go.

Hon fattas mig. Hon fattas oss.
Saknaden och tomheten här hemma är gräslig.
Vi var med varandra jämnt, och jag kan räkna gångerna vi var ifrån varandra på mina fingrar.
Det värsta med att skaffa djur är att vi vet att de ska dö (oftast) före oss...ändå känns ett liv utan hund helt otänkbart. Vi har tittat på hundar ett tag...men inget har känts rätt, och vi har frågat oss om man ska ha en hund innan den andra går bort, inte för att kunna ersätta men för att ha något kvar hemma att glädjas åt. Filippas mission i livet var att följa och skydda mig, dock kom hon i ganska litet format, 6 kg. Visst var hon extremt självgod och egotrippad med all rätt eftersom hon var den bästa hunden ever. Men jag tror ändå inte hon hade velat att jag skulle vara "själv"...jag hoppas inte det. Jag hoppas oxå att hon och Lucifer ( vår andra hund som dog i dec förra året) är där i sin hundhimmel tillsammans och att dom ser ut en ny kamrat och följeslagare till oss. Som har det bästa utav deras fina egenskaper i en och samma individ.Så när vi är redo och ni har utsett en värdig hund se till att våra vägar möts.
Vårat hem utan hund känns så tomt och tyst...lilla fina Filippa har lämnat oss i en ofantligt stor sorg och saknad den är obeskrivlig och hon är oersättlig.

En härlig avslutning på en fantastisk vecka!

Har haft fullt upp hela veckan. Många fina möten och härliga stunder med vänner. Så oändligt mycket kärlek och goa skratt.Man behöver fylla på "må bra kontot".
Annars har mitt största projekt i veckan varit att måla och fixa med den antika utdragssoffan/sängen som nu äntligen är färdig...bara byrån kvar att måla...puh får se om jag orkar det denna veckan. Det är ju "dödacancer" dax igen på fredag den 25:e och som vanligt en del att stå i under veckan. Inte minst Eurohorse mässan på torsdag : ) Söndagen avslutades iallafall med dunder mys på restaurang Manjana med bästa mannen och väninnan M ( eller E om ni så vill). Hon halade dessutom fram ett jättepaket till bredden fyllt med semlor och hennes beryktade choklad rulltårta som jag väntat i flera år på att få smaka på ! Sen kom det upp ett kuvert ur väskan med ett presentkort från alla underbara arbetskamrater på bebisfabriken. Så nu blir det IKEA i veckan gott folk ; ) Tusen och åter tusen tack ni är så underbara, vad hade jag gjort utan er !?
Kram till er alla och hoppas ni får en fin vecka. Imorgon är det måndag, ny vecka, nya möjligheter : )

Tro, hopp, kärlek och en bild från förr.

-Spotta cancer skitsjukdomen rätt i ansiktet, sa min vän J idag. - Du är stark och inte en sjukdom. Jag älskar J. Hon gör mig glad och stark i hela kroppen. Det var en tid när jag bestämde mig för att inte umgås med "energitjuvar" mer, utan bara med människor som tillför något bra i mitt liv.Då gled J in på en bananskal..(eller mer troligt var det fostervatten ; ) Vi är egentligen väldigt olika,men ändå så lika på något sätt.Hon är sann och brutalt ärlig med ett otroligt smittande skratt, precis som mej ; )
Hela dagen idag har jag spottat skitsjukdomen rätt i ansiktet och gjort härliga stärkande saker för mig och min kropp ( tyvärr innefattade det inte semlor).
Någon alla hjärtans dag har vi inte firat heller. Den dagen har lixom inte fastnat hos mig ( trots att jag älskar choklad). Fast jag kanske borde börja med det för jag är totalt oromaniskt lagd, M verkar inte bry sig ändå... Alla dagar eller vilken dag som helst borde vara det istället, ja menar att det är ju roligare och mer romantiskt med spontan uppvaktning i vardagen, än att bli uppvaktad på denna jippo högtid. Mer och sann kärlek varje dag. Sann kärlek var det mellan min mormors mor och far,de bodde på olika öar i Göteborgs norra skärgård och han simmade över för att vara med henne...sen var de gifta hela sina liv och fick en herrans massa ungar. Signe som hon hette min mormors mor är inte helt olik mig faktiskt, både till utseendet och sättet hon var på är vi ganska lika tydligen. Man kan nästan se det på bilden, det lite barska och bestämda men ändå godhjärtade och varma. Hon är ju död sedan många år såklart men hon finns där någonstans ovan molnen, på andra sidan. Hon vakar över mig. Hjälper mig när jag behöver hjälp,puttar lite på mig i rätt riktning. Hon är min alldeles egna skyddsängel.

Fakta.

Totalt ställs omkring 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7 000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag.

Fattar ni hur sjukt många och hur vanligt det därmed är... varför undrar man... ja varför är frågan jag ställer mig hela tiden faktiskt. Tre olika doktorer har sagt att min "kroppskonstituition" är överrepresenterad, dvs tjockisar för att vi har mer kvinnligt hormon. Vissa säger att cancer är välfärdsrelaterat...tumörer gillar protein och socker. Jag har en teori om att vi kanske är för flitiga med hormonpreparat som preventivmedel...Jag har ju ingen ärftlig form av bröstcancer så i mitt fall vet man inte mer än att jag drog nitlotten helt enkelt...men då borde jag kunna dra vinstlotten när jag köper triss nästa gång ; )
Oberoende av er kroppskonstituition så glöm inte att kolla era bröst regelbundet och gå på mammografi när det erbjuds. Sen tycker jag att ni ska kolla över erat försäkrinsskydd oxå. Bla Chartis har särskild försäkring för "kvinnocancer", kostar runt 50:- i månaden och är ovärdelig om du blir sjuk. Tyvärr är ju inte frågan om du får cancer, utan när du får cancer...och i vilken form...Lömska skitsjukdom. R.I.P min arbetskamrat M och chef S, tack vare er förstod jag att något var fel.