Mycket har hänt sen sist...

Har varit extremt dålig på att uppdatera mig. punkt.
En stor del har varit att tiden inte funnits, eller kanske framförallt lusten att skriva. Man måste känna lusten att skriva och ta sig tiden . Sen är en fungerande dator eller mobil blogg funktion att föredra...Ja ja nu skriver jag iallafall !
Jag hade skrivit ett lååångt fint inlägg om min häst,men det försvann, och jag orkar inte lägga så mycket energi på att gå in i de känslorna just idag. Därför nämner jag det bara .. Min finaste gamla tanthäst Korsika blev 25 år för några veckor sen var jag tvungen att fatta det fruktansvärda beslutet...nu är hon begravd i sommarhagen som hon älskar. Vila i frid. All kärlek till dig, du är oersättlig och lämnar ett oerhört tomrum hos mig, 17 år fick vi tillsammans... tack för att du gav liv åt Stella. Genom henne lever en del av dig kvar.
Hästar gör att jag kan andas. Vet inte varför, men så är det.

Barnen har haft ett långt sommarlov, lite utav min anledning att inte ha tid att skriva. Det kräver sin mor att aktivera fyra barn i skilda åldrar...minst sagt. Vi har badat,solat,ätit glass, bråkat,haft tråkigt och roligt, klagat på värme,blåst och regn. Gotland har vi hunnit med oxå. 10 dagar hos finfina vänner på deras härliga gård. Barnen har ridit och kört cross. Kvällsdopp i träsket och medeltidsveckan har oxå hunnits med. Gotland är onekligen fantastiskt vackert, nästan magiskt. Har ni inte varit där så ,åk! Vi är oftast där varje sommar. Nästa sommar hoppas vi på att få garanterat sol och bad semester och kanske blir det charter istället....vi får se. Det är långt till nästa semester.Nu är det tillbaka till rutiner. Skola och dagis för barnen.

Och snart jobb för mig. Förbereder mig på alla plan för att komma tillbaka. Känns som om jag varit borta en evighet. Kan jag mitt jobb. Kommer ni ihåg mig. Vill jag ens jobba... Hur ska det gå för min svaga arm, den opererade utan lymfkörtlar som svullnar, känns tung och värker...den som gör att jag känner mig svag. Den som påminner mig om att allt inte kan bli som det var.

Något fantastisk kul är att jag och fem tjejkompisar drar iväg till Grekland och Karphatos om en vecka lite drygt. Spännande, kul och härligt ska det bli. Ett knippe mammor drar iväg utan barn och karlar...kan sluta exakt hur som helst ! Denna suddiga men glada bilden togs när vi var ute och drack drinkar och käkade tapas, nu i sommar. Vi är några "doulor" som träffas ibland och gör stan osäker ; ) två av dem hänger med på resan dessutom : )

På skitsjukdomsfronten händer inte så jättemycket . Jag är ju klar med de stora behandlingarna. Vad som återstår är fem år med antihormon. Så välkommen klimakteriet...typ. Jag svettas framförallt på nätterna och sover dåligt. Är trött som attan. Har yrsel.Ont i knäna. Jag förvandlas långsamt till en gammal kärring...eller nåt. Fast som allt annat gällande detta så har jag inget val och det gör det lättare att uthärda då på nåt sätt. Eller så är det för att man så fasligt gärna vill leva. M´s arb kamrat förlorade sin äkta hälft i helgen pga skitsjukdomen...man får ju ett helt annat perspektiv. Helt klart. Så glöm inte att kramas lite extra med dom du tycker om. Kram till er alla från mig ( fast jag egentligen inte gillar att kramas så mycket ; ) /N