tisdag 26 april 2011

En summering..


Träffade en gammal bekant på Ikea i helgen. När man inte träffar någon på gud vet när, så stöter man på dom inne på Ikea av alla ställen..nåja..
Denna vän berättade att kanske ett besked om "skitsjukdomen" skulle komma...så fruktansvärt besked att vänta. Inte samma variant av skitsjukdomen som jag utan en annan... fast det spelar ju ingen roll... Vännen i fråga var såklart rädd och orolig men kände ändå lite förhoppning efter att ha läst min blogg. Att livet ändå går vidare, det måste gå vidare. Jag blev såklart glad, att mina ord styrkte vännen i fråga som just nu befinner sig i " ingemansland". Ja sa till min vän att så länge du inte har ett besked så är Du frisk, och samma vanliga person. Om du väl får ett besked, så är du fortfarande samma person, Du är ingen sjukdom. Den finns där i perferin men den är INTE Du ! Glöm aldrig det.
Jävla skitsjukdom som förstör för så många !!! Man undrar hur rättvisan fördelas... Fast än så länge är min vän frisk och jag håller tummarna att så ska förbli!
Iallafall så skulle jag vilja summera lite såhär inför min sista cellgiftsbehandling som är nu på fredag 29/4 ( sen väntar 7,5 veckors strålning, med det tar vi då) dels för min vän som väntar och dels för er andra som kanske läser och väntar på erat besked. Jag vet för jag har vart där, googlat hela natten på biverkningar och läst olika cancer bloggar till förbannelse.

Det var bättre än jag trodde !

Ja du läste rätt !
Jag är en person som alltid förbereder mig på det värsta, så kan det lixom bara bli bättre. En pessimist blir aldrig besviken ; )

Under FEC- kuren är illamående och trötthet det värsta. Det finns bra mediciner som hjälper. Be om det bästa om Du är orolig. Min sköterska har varit fantastisk och lyssnat på Mig ! Jag har inte kräkts en enda gång! Har haft som "gravid illamående" i ca 3 dagar bara. Tröttheten var det dock lite värre med och allmän svaghet i kroppen under ca en vecka. Sen återhämtar sig kroppen sakta men säkert under resterande två veckor tills nästa behandling.
Första behandlingen var värst, sen blev det bättre och bättre...
Håret började jag tappa mellan 2:a och 3:e FEC-kurerna.Det kliade så fasligt så jag rakade av det. Jag hade dock klippt mig kortare och kortare veckorna innan eftersom jag visste att det skulle börja falla, så blev det inte en sån stor grej. Metallsmak i munnen och muntorrhet fick jag oxå. Drick mycket vatten och köp salivstimulerande tabletter på apoteket.

Under Taxotere som jag upplevde som "värre" mår man inte illa alls, utan istället får du ledvärk. Jag fick så ont att man sänkte dosen. Så andra omgången var helt hanterbar. Jag tycker dock inte att värktabletterna hjälper så mycket. Massage med linniment och varma bad är skönare.Här kom biverkningarna senare efter 1-2 dagar ungefär och så når det sin topp på 3:e dagen för att sen långsamt klinga av. Förvänta dig inte att kunna gå på långpromenad direkt ; ) det känns i kroppen ungefär som när man har fått influensan, fast med lite extra värk i knä,hand och fotleder. Metallsmak och muntorrhet även här med ett tillägg av svamp i munnen som försvinner med antibiotika (pensla med vichy vatten funkar inte! )
Av allt cortison jag äter till Taxotere så får jag väldigt ont i magen, så dubbel dos av Losec och Probion tabletter ( mjölksyra bakterier) så är det uthärdligt. Jag har dock känslig mage innan, så du kanske inte alls reagerar på detta sätt.
Under Taxotere faller ögonfransar och ögonbryn, men jag har nu efter två behandlingar inte tappat dom helt de är dock glesa, så kanske hälften kvar.Det är iallafall såpass kvar ännu att det går att måla dom : )
Mina naglar har blivit randiga och lite missfärgade, men de sitter kvar. Använder nagelstärkare i förebyggande syfte och Revitalash, ögonfrans stärkare.
Det värsta för mig har varit min viktuppgång ( 15 kg) men det är oxå vanligt under denna behandlingen. Förmodligen för att illamående och ont i magen bäst hålls i schack med små ätning... Sen slinker det ju ner lite" tycka synd om mig" godis oxå ; ) Men hellre tjock än död som jag brukar säga ; )

Under båda kurerna har jag haft svårt med koncentrationen och minnet ( Doris), jag orkar inte läsa eller följa handlingen i en film utan bara slö kolla på tv i sängen.Höga ljud och mycket folk har oxå varit jobbigt.
Vad som varit viktigt för mig och som jag tror även Du behöver är fantastiska vänner och släktingar som hjälper till med städ,tvätt,matlagning och barn dvs det vardagliga under den första veckan efter behandlingen i alla fall de 3-4 första dagarna. Då vill man inte vara själv. Din sambo som jobbar hela dagen kanske vill ägna sig lite åt barnen på kvällen och då är det skönt om tvätten är tvättad och middagen redan lagad. Om folk hälsar på så får de oxå "jobba" lite. Har man skitsjukdomen så orkar man inte "hålla hov" och passa upp på andra.
Jag har haft ett fantastisk stöd av mina vänner, min familj och mina goa arbetskamrater. Blommor, presenter, brev,mejl, ja listan kan göras lång. Tänk att jag betydde så mycket för så många, det hade jag ingen aning om. Så fantastiskt fina människor, och jag blir så glad och varm i hjärtat åt alla och en var.

Och Du glöm inte att tiden med skitsjukdomen ( förhoppningsvis) är en kort period av Ditt liv, en droppe i havet. Blicka framåt! En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi ju leva. Du är du oavsett skitsjukdom eller inte. En fantastisk och unik människa. Glöm aldrig det.

6 kommentarer:

  1. Det går rätt in i hjärtat det du skriver och det skänker nog hopp och styrka till dina "medsystrar och bröder "! det är ändå helt otroligt hur mycket styrka som gömmer sig inom oss ! Att stå vid sidan om som familj är som om du ser ditt barn trilla och slå sig hårt och du kan inte göra nåt för att hindra fallet.Men man kan ju alltid sätta fina plåster på ..
    Allt annat i livet blir också mer värdefullt på nåt sätt -dom små vardagliga sakerna betyder så mycket. Å jag säger er att vilket j-a kalas vi ska ha sen när denna resan är avklarad.Jag ska baka en 10-våningars chokladtårta med allt gött som finns att skjöljas ner med de bästa drycker!
    Som vi säger gött mos .....

    SvaraRadera
  2. Min bästaste N....pyss på pannan o kramar i massor!

    SvaraRadera
  3. Så underbart du skriver det ger sådan tröst fast jag bara har och känner vänner med denna skitsjukdom. Man får en annan insikt och känner sådan glädje inför livet, tack för att du finns och vill dela med dig av ditt liv. Kram i massor.

    SvaraRadera
  4. Kloka fina Nadja :-)
    Kram Ulle bulle

    SvaraRadera
  5. Ord är bara ord tills de fylls med mening...då blir de visdomar! Längtar till Grekland!

    SvaraRadera
  6. Åh så bra du skriver...jag blir rörd på något konstigt sätt...Vi tycker om dig nadja...den som ger, den får...många kramar, maria och leo

    SvaraRadera