Så var det dags...

...mina ögonfransar har börjat falla...och jag som älskar att ha massa mascara. Kan man inte sminka sina ögon så blir man så genomskinlig på nåt sätt. Visst har jag en hel kasse med lösögonfransar att använda när det är helt kalt..men det är ju lixom inte samma. Jävla skit medicin och jävla skitsjukdom ! Trist och tråkigt är bara förnamnet. Hörde ett bra ordspråk häromdan " Ju räddare du är innan, desto modigare är du när du väl vågar!"
Jag är ju rädd för allt. Tror jag är den räddaste människan jag känner. Jag är bla rädd för:
kryp av olika slag
höga höjder
snabb fart
karuseller
konstig mat
baciller
smutsiga människor
fötter
vatten
död
smärta
knarkare
mördare
våldtäktsmän
älgar
reptiler
ensamhet
flyga
och en herrans massa mer saker...
Något bra som skitsjukdomen fört med sig är att jag inte är stickrädd längre iallafall inte i armarna. Annars är nog allt som vanligt. Jag har nog varken blivit snällare eller mer rädd om livet. Lever typ som vanligt, nästan. Eller som min ena son sa -varför ska jag hjälpa dig när det inte ens märks att du är sjuk? Ja du har tappat håret, men jag är van vid att du är flintis nu!
Hahaha min goa skitis unge! Som dessutom har växt om sin mamma ! Jag kan tillägga att han städade hallen OCH slängde soporna ; ) Lite respekt har han ändå för sin lilla rädda mamma ; )