Tro, hopp, kärlek och en bild från förr.

-Spotta cancer skitsjukdomen rätt i ansiktet, sa min vän J idag. - Du är stark och inte en sjukdom. Jag älskar J. Hon gör mig glad och stark i hela kroppen. Det var en tid när jag bestämde mig för att inte umgås med "energitjuvar" mer, utan bara med människor som tillför något bra i mitt liv.Då gled J in på en bananskal..(eller mer troligt var det fostervatten ; ) Vi är egentligen väldigt olika,men ändå så lika på något sätt.Hon är sann och brutalt ärlig med ett otroligt smittande skratt, precis som mej ; )
Hela dagen idag har jag spottat skitsjukdomen rätt i ansiktet och gjort härliga stärkande saker för mig och min kropp ( tyvärr innefattade det inte semlor).
Någon alla hjärtans dag har vi inte firat heller. Den dagen har lixom inte fastnat hos mig ( trots att jag älskar choklad). Fast jag kanske borde börja med det för jag är totalt oromaniskt lagd, M verkar inte bry sig ändå... Alla dagar eller vilken dag som helst borde vara det istället, ja menar att det är ju roligare och mer romantiskt med spontan uppvaktning i vardagen, än att bli uppvaktad på denna jippo högtid. Mer och sann kärlek varje dag. Sann kärlek var det mellan min mormors mor och far,de bodde på olika öar i Göteborgs norra skärgård och han simmade över för att vara med henne...sen var de gifta hela sina liv och fick en herrans massa ungar. Signe som hon hette min mormors mor är inte helt olik mig faktiskt, både till utseendet och sättet hon var på är vi ganska lika tydligen. Man kan nästan se det på bilden, det lite barska och bestämda men ändå godhjärtade och varma. Hon är ju död sedan många år såklart men hon finns där någonstans ovan molnen, på andra sidan. Hon vakar över mig. Hjälper mig när jag behöver hjälp,puttar lite på mig i rätt riktning. Hon är min alldeles egna skyddsängel.