lördag 27 augusti 2011

Så många frågor...så lite svar..

Många är dom som frågar vad jag har för odds, om man kan veta hur det ser ut och kommer att bli. Finns det mer, vad händer längre fram osv..
Svaret är : INGEN vet ! Ja även 2011 så är svaret tyvärr så att ingen vet.
Om människor skulle leva tills de var 150 år så skulle alla drabbas av någon form utav cancer. Detta med risk för återfall är något som läkarna har svårt för att svara på och informera om.. Jag vet att jag har skrivit om detta innan men eftersom det frågas om så drar jag det igen ; )
När man opererade bort min tumör i bröstet och spridningen till lymfkörtlarna så antar och hoppas man att all cancer är borta. Iallafall den som man ser. Vad man inte ser är mikrometastaser alltså små cancerceller som vandrat vidare och väntar på lämplig plats att slå sig ner på... De dödas effektivt med cellgifter och strålning.Jag som är ung dvs under 40 år fick en extra boostdos mot tumörområdet risken för återfall minskar då mycket. Jag är dessutom röntgad i bröst och buk efter ytterligare metastaser, men inget hittades.
Eftersom min cancer var hormonkänslig dvs den är i behov av de kvinnliga könshormonet östrogen för att växa så får jag en medicinsk behandling i fem år i form av en tablett " Tamoxifen" som blockerar östrogenets effekt på tumörcellerna. Jag får också ett implantat " Zoladex" som injiceras i buken var 28.e dag, det stänger av äggstockarna.
Summan av kardemumman blir därför att jag sätts i klimakteriet i fem år för att minska mina risker för återfall.
Hälften av återfallen och 2/3 av dödsfallen vid hormonkänslig bröstcancer inträffar efter fem års behandlingen med Tamoxifen.
Procentsats för överlevnad är missvisande eftersom många olika faktorer spelar in. Enligt den sk " Elstongraderingen" är jag en nr 2 dvs måttlig. En nr 3 är svår och en nr 4 är obotlig.
Vad som är orsaken till att jag drog nitlotten vet man inte men möjligt är:
*Tidig mens
*Östrogen/ gestagen kombinations preparat ( p-piller etc)
*Övervikt
Så håll er smala och ät inte p-piller el liknanade ; )
Många är biverkningarna på medicinerna och att vara i klimakteriet är allt annat än kul. Men det är som det är.
Så här står det i FASS. Så ni som undrar, nu vet ni eller snarare inte vet eftersom ingen vet ; ) Jag får lära mig att leva med den ovissheten och ni oxå. Just nu är jag lite trött på frågor och då är det skönt att kunna hänvisa till bloggen ; )

Tamoxifen Sandoz

Tamoxifen

Blodvallningar (10 – 20%).

Aptitlöshet, trötthet, förstoppning, oro, depression, förvirring, endometriecancer.

Om biverkningarna är svåra, är det ibland möjligt att minska dem genom dosreduktion inom rekommenderat dosintervall utan att kontrollen över sjukdomen förloras. Vid Stevens-Johnsons syndrom och andra potentiellt fatala hudreaktioner skall om möjligt alla läkemedel utsättas.

Reversibel cystisk ovariesvullnad har observerats hos premenopausala kvinnor som behandlats med 80 mg tamoxifen dagligen.

Ett litet antal patienter med skelettmetastaser har utvecklat hyperkalcemi vid insättandet av behandlingen.


Vanliga (1/10 - 1/100)

Allmänna: huvudvärk, yrsel, vätskeretention, obehag och/eller inflammations-liknande besvär i tumörområdet (tumour flare)

Cirkulation: tromboemboliska händelser, såsom djup ventrombos och pulmonell emboli

Endokrina: blodvallningar

Gastrointestinala: gastrointestinala störningar, ex illamående, kräkningar

Hud: alopeci, hudutslag

Urogenitala: vaginal blödning, vaginal-flytningar, pruritus vulvae, endometrie-förändringar inkluderande hyperplasi och polyper


Mindre
vanliga (1/100 -
1/1000)

Allmänna: överkänslighets-reaktioner såsom angioödem och urtikaria

Blod: trombocytopeni, leukopeni, neutropeni, anemi

Lever: stegring av leverenzymer, förhöjda triglyceridhalter

Urogenitala: myom, endometriecancer

Ögon: katarakt, retinopati


Sällsynta
(1/1000 - 1/10000)

Gastrointestinala: pankreatit

Lever: fettlever, kolestas, hepatit

Metaboliska: hyperkalcemi

Urogenitala: uterus sarkom (framförallt maligna Müllerska blandtumörer) endometrios, ovariala cystor

Ögon: kornea-forändringar


Mycket sällsynta
(<1/10000)

Hud: erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, pemfigus-liknande blåsor

Luftvägar: interstitiell pneumonit




måndag 22 augusti 2011

Mycket har hänt sen sist...









Har varit extremt dålig på att uppdatera mig. punkt.
En stor del har varit att tiden inte funnits, eller kanske framförallt lusten att skriva. Man måste känna lusten att skriva och ta sig tiden . Sen är en fungerande dator eller mobil blogg funktion att föredra...Ja ja nu skriver jag iallafall !
Jag hade skrivit ett lååångt fint inlägg om min häst,men det försvann, och jag orkar inte lägga så mycket energi på att gå in i de känslorna just idag. Därför nämner jag det bara .. Min finaste gamla tanthäst Korsika blev 25 år för några veckor sen var jag tvungen att fatta det fruktansvärda beslutet...nu är hon begravd i sommarhagen som hon älskar. Vila i frid. All kärlek till dig, du är oersättlig och lämnar ett oerhört tomrum hos mig, 17 år fick vi tillsammans... tack för att du gav liv åt Stella. Genom henne lever en del av dig kvar.
Hästar gör att jag kan andas. Vet inte varför, men så är det.

Barnen har haft ett långt sommarlov, lite utav min anledning att inte ha tid att skriva. Det kräver sin mor att aktivera fyra barn i skilda åldrar...minst sagt. Vi har badat,solat,ätit glass, bråkat,haft tråkigt och roligt, klagat på värme,blåst och regn. Gotland har vi hunnit med oxå. 10 dagar hos finfina vänner på deras härliga gård. Barnen har ridit och kört cross. Kvällsdopp i träsket och medeltidsveckan har oxå hunnits med. Gotland är onekligen fantastiskt vackert, nästan magiskt. Har ni inte varit där så ,åk! Vi är oftast där varje sommar. Nästa sommar hoppas vi på att få garanterat sol och bad semester och kanske blir det charter istället....vi får se. Det är långt till nästa semester.Nu är det tillbaka till rutiner. Skola och dagis för barnen.

Och snart jobb för mig. Förbereder mig på alla plan för att komma tillbaka. Känns som om jag varit borta en evighet. Kan jag mitt jobb. Kommer ni ihåg mig. Vill jag ens jobba... Hur ska det gå för min svaga arm, den opererade utan lymfkörtlar som svullnar, känns tung och värker...den som gör att jag känner mig svag. Den som påminner mig om att allt inte kan bli som det var.

Något fantastisk kul är att jag och fem tjejkompisar drar iväg till Grekland och Karphatos om en vecka lite drygt. Spännande, kul och härligt ska det bli. Ett knippe mammor drar iväg utan barn och karlar...kan sluta exakt hur som helst ! Denna suddiga men glada bilden togs när vi var ute och drack drinkar och käkade tapas, nu i sommar. Vi är några "doulor" som träffas ibland och gör stan osäker ; ) två av dem hänger med på resan dessutom : )

På skitsjukdomsfronten händer inte så jättemycket . Jag är ju klar med de stora behandlingarna. Vad som återstår är fem år med antihormon. Så välkommen klimakteriet...typ. Jag svettas framförallt på nätterna och sover dåligt. Är trött som attan. Har yrsel.Ont i knäna. Jag förvandlas långsamt till en gammal kärring...eller nåt. Fast som allt annat gällande detta så har jag inget val och det gör det lättare att uthärda då på nåt sätt. Eller så är det för att man så fasligt gärna vill leva. M´s arb kamrat förlorade sin äkta hälft i helgen pga skitsjukdomen...man får ju ett helt annat perspektiv. Helt klart. Så glöm inte att kramas lite extra med dom du tycker om. Kram till er alla från mig ( fast jag egentligen inte gillar att kramas så mycket ; ) /N