Upp och ner....

De dagarna jag mått dåligt kommer allt..illamående,trötthet och ångest. Saknaden och tomheten efter Filippa är enorm dessa dagar. I ca ett halvår har vi tittat efter valp,ringt,mejlat och diskuterat. I fredags när jag gick in på JK för min tredje behandling så kom nästan precis denna annons ut på blocket. Ett "återbud" på en svart liten engelsk staffordshirebullterrier tik, hon fanns i Lerum. Och vi som kollat över hela sverige..tom i England har vi letat och funderat på att importera. Jag ringde och samma eftermiddag åkte jag bästa maken M och väninnan A och kollade.I ett urgulligt litet "dockhus" bodde de små valparna så ombonat,tryggt och hemtrevligt. Lilla valpen kom i min famn slickade mig på halsen och borrade in sig i min halsduk...och bara var.. Jag hade svårt att hålla tårarna borta...mitt hjärta smälte..det var hon och jag.
En del kanske tycker jag går för fort fram..en del tycker att djur är till besvär etc..
I 15 år har jag haft hundtassar i mitt hem. Mitt hem utan hund känns inte som ett hem...INGEN kan ersätta någon...Men i ett hem som haft och har mycket sorg kan en ny kärlek komma med ofantligt mycket glädje och ljus. För alla i vår familj och närhet. Lite konstigt och lite ledsamt i allt är att min goa arbetskamrat C var där och tittade på samma valp...hoppas innerligt att jag inte "snodde" henne från dig, utan att du och din fina familj hittar en valp. Allt har en mening som jag brukar säga...och nu verkade det vara detta som var meningen...
Tack alla för ert ofantliga stöd mitt i allt det jobbiga.

Må illa....

Igår fredag, var det dax för sista FEC-kuren och med det är jag halvvägs genom cellgifts"äventyret". Nu väntar tre "härliga" Taxotere kurer och vad sägs om dessa biverkningar:
* Totalt håravfall ( ögonbryn fransar)
* Nagelavlossning
* Svamp i munhåla och svalj
* Diarré
* Muskel o ledvärk
* Svullna ben fötter och händer
* Myrkryp och dommningar i händer och fötter
* "elektriska stötar " i fotsulorna
mm. mm.
Dock ska man inte må så illa på den..och fy sjutton vad jag mådde illa igår trots att jag tog extra antiillamående tabletter vid två tillfällen så mådde jag pyton!
Idag är jag svettig och darrig i kroppen men allt känns under kontroll.
Underbara K och hennes fantastiska lilla hund Hugo var här och förgyllde min dag och fick lite fart på mig ; ) dvs jag duschade och bäddade sängen...
Så ingen rolig rapport denna gången...
Kram till er alla fina.

Sorg och saknad...

1996-02-21 föddes finaste hunden Filippa 2011-02-21 på hennes femtonde födelsedag orkade inte den lilla hundkroppen mer och hon fick lämna jordelivet.
För mig var hon så ofantligt mycket mer än en hund. Hon var mitt första barn ( dock i päls) hon var inte större än en kattunge när vi åkte och hämtade henne hos uppfödaren i Åsa den där dagen i April.Världens bästa hund var hon. Gick alltid lös och följde så fint efter Korsika när vi red. I timtal kunde den lilla hunden springa efter den stora hästen fort,fort gick det, och roligt tyckte hon att det var. På bussen hem från stallet var hon så trött och brukade få ligga innanför min jacka eller tröja för att få sova i värmen. Hon hatade att frysa! Hon ville mer än gärna bada i badkaret med oss, simma runt i det varma vattnet och fånga vattnet i strålen från kranen.Låg alltid i sängen, under täcket, så varm och go.

Hon fattas mig. Hon fattas oss.
Saknaden och tomheten här hemma är gräslig.
Vi var med varandra jämnt, och jag kan räkna gångerna vi var ifrån varandra på mina fingrar.
Det värsta med att skaffa djur är att vi vet att de ska dö (oftast) före oss...ändå känns ett liv utan hund helt otänkbart. Vi har tittat på hundar ett tag...men inget har känts rätt, och vi har frågat oss om man ska ha en hund innan den andra går bort, inte för att kunna ersätta men för att ha något kvar hemma att glädjas åt. Filippas mission i livet var att följa och skydda mig, dock kom hon i ganska litet format, 6 kg. Visst var hon extremt självgod och egotrippad med all rätt eftersom hon var den bästa hunden ever. Men jag tror ändå inte hon hade velat att jag skulle vara "själv"...jag hoppas inte det. Jag hoppas oxå att hon och Lucifer ( vår andra hund som dog i dec förra året) är där i sin hundhimmel tillsammans och att dom ser ut en ny kamrat och följeslagare till oss. Som har det bästa utav deras fina egenskaper i en och samma individ.Så när vi är redo och ni har utsett en värdig hund se till att våra vägar möts.
Vårat hem utan hund känns så tomt och tyst...lilla fina Filippa har lämnat oss i en ofantligt stor sorg och saknad den är obeskrivlig och hon är oersättlig.

En härlig avslutning på en fantastisk vecka!

Har haft fullt upp hela veckan. Många fina möten och härliga stunder med vänner. Så oändligt mycket kärlek och goa skratt.Man behöver fylla på "må bra kontot".
Annars har mitt största projekt i veckan varit att måla och fixa med den antika utdragssoffan/sängen som nu äntligen är färdig...bara byrån kvar att måla...puh får se om jag orkar det denna veckan. Det är ju "dödacancer" dax igen på fredag den 25:e och som vanligt en del att stå i under veckan. Inte minst Eurohorse mässan på torsdag : ) Söndagen avslutades iallafall med dunder mys på restaurang Manjana med bästa mannen och väninnan M ( eller E om ni så vill). Hon halade dessutom fram ett jättepaket till bredden fyllt med semlor och hennes beryktade choklad rulltårta som jag väntat i flera år på att få smaka på ! Sen kom det upp ett kuvert ur väskan med ett presentkort från alla underbara arbetskamrater på bebisfabriken. Så nu blir det IKEA i veckan gott folk ; ) Tusen och åter tusen tack ni är så underbara, vad hade jag gjort utan er !?
Kram till er alla och hoppas ni får en fin vecka. Imorgon är det måndag, ny vecka, nya möjligheter : )

Tro, hopp, kärlek och en bild från förr.

-Spotta cancer skitsjukdomen rätt i ansiktet, sa min vän J idag. - Du är stark och inte en sjukdom. Jag älskar J. Hon gör mig glad och stark i hela kroppen. Det var en tid när jag bestämde mig för att inte umgås med "energitjuvar" mer, utan bara med människor som tillför något bra i mitt liv.Då gled J in på en bananskal..(eller mer troligt var det fostervatten ; ) Vi är egentligen väldigt olika,men ändå så lika på något sätt.Hon är sann och brutalt ärlig med ett otroligt smittande skratt, precis som mej ; )
Hela dagen idag har jag spottat skitsjukdomen rätt i ansiktet och gjort härliga stärkande saker för mig och min kropp ( tyvärr innefattade det inte semlor).
Någon alla hjärtans dag har vi inte firat heller. Den dagen har lixom inte fastnat hos mig ( trots att jag älskar choklad). Fast jag kanske borde börja med det för jag är totalt oromaniskt lagd, M verkar inte bry sig ändå... Alla dagar eller vilken dag som helst borde vara det istället, ja menar att det är ju roligare och mer romantiskt med spontan uppvaktning i vardagen, än att bli uppvaktad på denna jippo högtid. Mer och sann kärlek varje dag. Sann kärlek var det mellan min mormors mor och far,de bodde på olika öar i Göteborgs norra skärgård och han simmade över för att vara med henne...sen var de gifta hela sina liv och fick en herrans massa ungar. Signe som hon hette min mormors mor är inte helt olik mig faktiskt, både till utseendet och sättet hon var på är vi ganska lika tydligen. Man kan nästan se det på bilden, det lite barska och bestämda men ändå godhjärtade och varma. Hon är ju död sedan många år såklart men hon finns där någonstans ovan molnen, på andra sidan. Hon vakar över mig. Hjälper mig när jag behöver hjälp,puttar lite på mig i rätt riktning. Hon är min alldeles egna skyddsängel.

Fakta.

Totalt ställs omkring 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7 000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag.

Fattar ni hur sjukt många och hur vanligt det därmed är... varför undrar man... ja varför är frågan jag ställer mig hela tiden faktiskt. Tre olika doktorer har sagt att min "kroppskonstituition" är överrepresenterad, dvs tjockisar för att vi har mer kvinnligt hormon. Vissa säger att cancer är välfärdsrelaterat...tumörer gillar protein och socker. Jag har en teori om att vi kanske är för flitiga med hormonpreparat som preventivmedel...Jag har ju ingen ärftlig form av bröstcancer så i mitt fall vet man inte mer än att jag drog nitlotten helt enkelt...men då borde jag kunna dra vinstlotten när jag köper triss nästa gång ; )
Oberoende av er kroppskonstituition så glöm inte att kolla era bröst regelbundet och gå på mammografi när det erbjuds. Sen tycker jag att ni ska kolla över erat försäkrinsskydd oxå. Bla Chartis har särskild försäkring för "kvinnocancer", kostar runt 50:- i månaden och är ovärdelig om du blir sjuk. Tyvärr är ju inte frågan om du får cancer, utan när du får cancer...och i vilken form...Lömska skitsjukdom. R.I.P min arbetskamrat M och chef S, tack vare er förstod jag att något var fel.

En rolig fredag : )

Fredagen bjöd på mycket trevligheter : ) Bla ett telefonsamtal från min "lille chef" eller sektionsledare som det så tjusigt heter ; ) Vi är strax över hundra personer på jobbet tror jag och personalen är indelad i arbetslag och varje arbetslag har "sin" sektionsledare.Sektledare brukar vi kalla det, och ens arbetslag blir som en liten mini sekt, en trygghet, mitt i allt det stora som ett universitetssjukhus innebär. Jag är relativt ny i mitt lag, jag fick byta när jag kom tillbaka efter mammaledighet och studier.Det var minst sagt jobbigt att byta lag, efter flera års trygghet,byta sekt..
Men allt har en mening brukar jag säga och jag trivs som fisken i mitt nya lag. Dessutom har jag fått så mycket fina nya vänskapsband. Med förändring öppnas det nya dörrar : ) Vi pratade ganska länge jag och min sektledare om ditten och datten, hon har en skön avslappnad inställning till livet och ett stort hjärta, dessutom gillar hon katter ; )
Sen damp det ner ett paket i brevlådan från en annan sektledare och hennes lag, verkar vara mitt "adoptiv" lag för de supportar mig mycket : )
Tack igen alla fina arbetskamrater för kort och presenter, ingen nämd,ingen glömd.
Kvällen bjöd på Melodifestivalens genrep i Scandinavium! Jag och L gick med min väninna A och hennes dotter L. Tjejerna hade fixat sig så fina, och sminkat sig. Vi började med Burger King ( tjejerna fick välja att äta var de ville och väljer BK!) och tog sen spårvagnen till Scandinavium. Lite godis inköp blev det oxå förstås, så mamorna mådde illa innan showen ens börjat ; ) Låtarna var väl sisådär. Mammorna gillade "Loreen" och tjejerna "Babsan".

Kul var det iallafall och efteråt kom M och hämtade oss med bilen vilket var skönt för tjejerna var så trötta att de såg i kors. Nu återstår att se vilka som går vidare på lördag kväll!

En tråkig torsdag...

I Göteborg är det klassiskt vinterväder idag. Snöblandat regn på tvären som resulterar i massa slask på marken...inte det bästa men man får en anledning att vara inne hela dagen! Jag är faktiskt glad att jag är sjuk på vintern...eller jag vet inte...kommer ju iofs vara sjuk på sommaren oxå...men slipper ju cyto iallafall under sommaren, då bättrar jag på solbrännan med lite "härskadetdödascancerstrålning" istället! Långt tills dess... Fast jag tänker just långt fram hela tiden. Det som jag tidigare känt ha varit som ett hinder, min strävan framåt, är nu en styrka och tillgång. Visst det är bra att leva här och nu,tid för eftertanke,bla bla bla. Men om man INTE vill,eller rättare sagt jag är ju lixom inte jag, som sjuk. Då känns det bra med framåt tanken. Vad jag ska göra i höst,olika mål osv. Tankeplanerna på högvarv : )
Saker jag ser framemot:

*Åka till Turkiet och bada med barnen.
*Äta tzatziki i Grekland.
*Lära mig att träna Stella "the Patricia way"
*Köpa en valp
*Tenta av , så jag kan börja plugga igen.
*Bygga en lösning för "slow feed" till hästarna.
*Tatuera mig.En cover up och båda armarna...kanske ryggen ; )
*Bygga om och fixa i lägenheten.
Tänk att jag skulle trivas i höghus, jag som längtar efter landet...men just nu känns det faktiskt helt ok. Nära till allt. Barnen kan ta sig själva både hit och dit.Visst det är kanske inte optimalt och jättestort,men det finns de som har det betydligt värre,så jag klagar inte. Staden erbjuder mycket.
Idag valde jag att ha lilla G hemma. Vi har bakat "falska wienerbröd" och kollat på "Winx" tre gånger, fast vi somna sista visningen ; ) G har haft prinsessklänning hela dagen och varit på sitt bästa 3-årings humör, helt strålande. Barn och djur gör mig lycklig och varm i själen. Hade jag varit rik på pengar så hade jag garanterat haft fler barn och djur än alla Hollywood stjärnor tillsammans...
Dagens kram går till alla mina "djurknarkande" medsystrar. Prozac i päls e bäst!

Nu vart det kalt...och kallt!

Fjärde dagen efter andra behandlingen och håret eller "svinborstet" som var kvar föll som bara den. Det har gjort ont att ligga på kudden med de vassa stråna. Så då bestämde jag att idag får det bli, och så blev det. Håret har rakats av och skallen är ja , skallig, vit och lite knölig. Det var ju ett tag sen den var helt utan hår...Jag och bästa R och maken M kämpade ett bra tag. Barnen hejade på och tyckte det var spännande. Resultatet var inte så farligt hemskt, visst jag är ju snyggare med hår inget snack om det. Men samtidigt har vetskapen att jag ska tappa huvudhåret inte känts så hemskt...jag bävar däremot för ögonbryn och fransar. Men jag ska inte sticka under stol att jag känner mig som cancer med kalt huvud,cvk och ett halvt bröst...Jävla skitsjukdom!
Men det är som det är som jag brukar säga! Och jag skäms absolut inte! Jag är glad,stolt och tacksam att jag lever och har möjlighet att göra denna behandlingen som kommer rädda mitt liv!
...fast jag känner att jag hade behövt en semla...bara en liten..

Dag tre.

Fantastiskt! Denna gången mår jag så mycket bättre.Första kvällen mådde jag fasligt illa, ögonen brände och huvudet likaså.Andra dygnet helt ok, medicinen håller illamåendet i schack och jag har varit ute en sväng och rastat hunden. Tredje dagen har jag varit på promenad i tjugo minuter! Om man jämför det med sängliggande i tre dagar första gången så känns detta otroligt! Tror att det är homeopat medicinen som hjälper till, för så här bra placeboeffekt finns inte!
Helgen har varit hyfsat lugn och barnen har varit "utarrenderade" i omgångar.
Förövrigt fäller jag hår som en hund...rakade ju mig 3mm i veckan,men nu börjar det falla ordentligt så jag får väl raka mig helt kal i dagarna. Fy attan vad det är kallt utan hår...och så ser jag så fasligt tjock ut...men det är väl en världslig sak i sammanhanget egentligen...
Drömmer om resan till Grekland istället... i veckan beställer vi nog, jag och tjejerna : ) My tribute to life trip : )
M längtar mest efter att cvk´n ska bort så att vi kan köra en fet brottningsmatch, jag vill ju köra mma, så ibland hetsar han mig och kör olika grepp...men tyvärr icke med cvk!
Nu tacos och sen soffmys!

Nadja vs cancer 2-0 !

Idag var det så dags för FEC kur nummer två. Alla mina prover såg bra ut. Vita var helt normalt och blodvärdet hade tom gått upp ! Ska fortsätta var flitig med min Blutsaft, Mivitotal,Probion och vetgräset som jag tror hjälper mig samt homeopat medicinen såklart! Har däremot inte varit så duktig på kostomläggningen, som innebar inget socker,vitt mjöl,mjölkprodukter,alkohol eller te bla, utan vegetariskt med mkt frukt, grönt och fullkornsprodukter. Ska försöka bättra mig...
Dagen började med en underbar kolhydrat bomb till frukost med maken och väninnan T på Le Pain Francais i Linné. Oh lalala vad gött det var! Kan det inte vara modernt och hälsosamt att vara en tjockis ? Jag hade lätt kunnat väga 150 kg!
Kl 11 var det dags för cyton och min trevliga ssk var där och tog så fint hand om oss : ) allt gick väldigt smidigt med cvk´n och allt som allt tog det 1 timme.
Nu är jag hemma och "inväntar helvetet", eftersom jag tydligen visade ögonvitorna sist så tänkte jag lägga upp en bild från "Exorcisten" men den kändes lite väl magstark...hoppas definitivt att jag inte såg så hemsk ut!
Så nu är det dags för böner,healing,handpåläggning och så hoppas vi att Gud,Jesus,Buddah, Allah, Harald Treutiger,tomten och Lillstrumpa är på min sida och låter denna helgen bli bra och någorlunda biverkningsfri.
Kram till er alla och ha en fin helg!

CVK dag idag!

Ja idag var det så dags att få CVK. Enligt den omständiga proceduren...vara på JK avd 56 kl 8:30...få en säng,byta om och vänta tills narkosläk hade en lucka...det hade han strax innan 11. Men han fanns på op i KK huset, så vaktmästaren fick hämta och köra mig i sängen( !?) dit. Det tog inte så lång tid att sätta den. Först tvätta ssk med descutan två gånger. Eftersom jag hatar när det gör ont och läk sa att det kändes trots att man får lokalbedövning, så ville jag ha lite lugnande. Fick lite Michael Jackson knark ( propofol) och dormicum, sen var jag sammarbetsvillig hehehe ; ) Han lokalbedövade,tvättade med sprit och la steril duk på mig. Sen skulle jag känna om den kom fel för då skulle det kännas vid örat ! Tre gånger stacks det vid örat...sen kom han rätt för då skulle hjärtat slå ett extra slag och det gjorde det! Sen intejpad och klar och fick vaktmästar transport tillbaka till avd 56. Fyra timmar efter skulle jag vara kvar för övervakning så att de inte råkat sticka hål på lungan eller nåt, därför fick jag även transporteras fram och tillbaka till lungröntgen för att se att allt var ok, vilket det var! Strax innan 15 var allt klart och jag fick gå.
Eftersom mitt hår lossar i mängd så åkte vi till bästa frisörskan och jag fick raka av det. Barnen skrattade gott och stora V tyckte jag såg ut som hon i Alien. Jag tycker det kändes och såg ut som jag förväntade.Bara ännu tjockare så för guds skull bjud mig inte på fika!
Kanske borde bett dom sy ihop munnen på op när jag ändå var där ; )
CVK´n gör dock ont som attan! Öm såklart men oxå en brännande smärta som är jobbig och inte vill ge sig. Säkert nerver...De trodde det skulle ge sig på ett par dagar, och det hoppas jag innerligt annars får de ta bort den! Hur gjorde de förr när de inte satte CVK? Någon som vet? Det bästa av allt idag är att jag fick svar på min röntgen buk/thorax och den var helt utan anmärkning! Tjohoo inga metastaser !!

Regndroppsmassage...

Dagen började med blodprovstagning inför morgondagens CVK insättning och fredagens andra cellgiftsomgång. Exakt 8 min tog det allt som allt! Ibland är det "gräddfil" när det står JK och Akut på !
Sen kom CEB hem och gav mig "regndroppsmassage". En hel radda med eteriska oljor som hon droppade på och masserade mjukt in. Mycket skönt och avslappnande och jag somnade som alltid vid massage : )
Sen drack vi te och läste " Hänt Extra", detta vetenskapliga magasin är så intressant inte minst när man är hemma och sjukskriven ; )
Fick även lite uppdatering om hur läget är på bebisfabriken...och det verkade vara som vanligt ; )
Ridningen av gamla tant hästen hoppade jag över idag och hon var lika glad för det! När jag kom ut så stod hon hukande för regnet och ville in! Vem sjutton vill stå ute i det vädret och bli våt och kall? In i ny torvad box och mumsa hö kändes som ett bättre alternativ ; )
Till sist... Filippa som perukmodell!