En liten avrundning...

Längesedan jag skrev. Innan års besöket. Ett besök som var bra och godkänt utan anmärkning. Skönt. Fast metastas ångesten kommer krypande ibland. Jag väljer att ignorera den. Jag väljer att leva. Och därför tänker jag säga tack å hej till den här bloggen. Den är för cancer. Min är borta. Just nu är jag frisk. Men för dig som är sjuk så finns bloggen kvar. Och du får mer än gärna kontakta mig med din mejladress via kommentarer för återkoppling.
Hur mår jag då? Jo tack jag mår ganska bra. Skitarmen gör sig påmind var eviga dag, det stör mig. Men jag är fortfarande jag, och det är skönt. Min Tamoxifen behandling funkar. Lite jobbigt med vallningarna, men man vänjer sig. De första månaderna var fruktansvärda och jag tänkte hoppa av flera gånger. Men alternativet känns ju inte som ett alternativ om man säger.
Jag fick rätt oxå i min anmälan till socialstyrelsen! Capio Axess måste ändra sina rutiner kring remiss hantering och information. Synd vi inte bor i USA så hade jag kunnat stämma skiten ur dom. Nu bor vi i Sverige. Och i Sverige anser man att mitt liv var värt 28 888 :-. Märklig summa...men så är det. Jag är tacksam jag fick nåt alls.
En remiss har jag fått oxå, till plastiken. Vet att de inte kan göra underverk men hoppas såklart på ett dugligt resultat. Till sommaren kanske..
För övrigt gör jag allt för att hålla mig frisk. Jag har en fast övertygelse om att det är det vi stoppar i oss som gör oss sjuka/friska och hur vi mår.
Jag äter därför LCHF kost.
För att :
Man vet att cancer växer i sockerlösning, men dör i protein lösning.
Man vet att överviktiga kvinnor drabbas mest. Kvinnligt hormon lagras i fett. Har du mycket fett har du således mer kvinnligt hormon. Min tumör livnärde sig på hormon. Jag har ingen lust att mata den igen.
Därför undviker jag alla kolhydrater. Ren naturlig mat äter jag. Helst ekologisk. Och det tror jag aldrig kan vara farligt. Mitt ofantliga sockersug är borta,jag mår toppen och har dessutom hittils tappat 15 kg!
Några böcker om du är intresserad av att hålla dig frisk:
" Mat revolutionen"
" Anti cancer"
" Resan"
Jag försöker leva efter mina insikter. Att ha tillit till att livet bär. För det gör ju det. Vare sig du vill eller ej. Man måste våga. Slänga sig ut och känna. All kärlek / Nadja

" Kom fram till kanten", sa han
" Vi kan inte, vi är rädda"
" Kom fram till kanten", sa han
" Vi kan inte, vi är rädda"
" Kom fram till kanten", sa han
De kom
Han gav dem en knuff...
De flög.

Vem är du? Vem är jag ?Levande charader...

Den sedvanliga kvinnliga manodeppressiviteten härjar, river och sliter i min kropp. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag med mina barns liv? Vem är jag? Frågorna är många och svaren få. I ena sekunden vill jag bara ta min familj och dra ut på äventyr, upptäcka världen. Bosätta oss på andra sidan jorden med en oupptäckt stam, eller som lyxfamilj i Hollywood, eller som biståndsarbetande familj i tredje världen. Kämpa för människors rättigheter och överlevnad, ligga på en strand och lapa sol eller shoppa för snuskigt stora summor. Allt lixom lockar, just då för stunden när tanken svävar iväg.
I det riktiga livet är det praktiskt och tråkigt. Jobbar för en skitlön(bokstavligen), stressa till dagis och skola. Hinna med hunden och hästen. Och så det förfallna kaosaktiga och smutsiga hemmet som helst borde vara kliniskt och dessutom homestylat. Ungar som bråkar med varandra och med andra. Möten med lärare. Skrik ,panik,bråk och oreda. Ingen är nöjd. Ingen är glad. Jo ibland såklart, fast ibland är det svårt att se, ibland, om ni fattar.
Vilket jävla ekorrhjul....om man inte har en svindyr och svinlång utbildning, vinner på lotto eller arbetar inom porr industrin så finns det inga pengar att göra. Och utan pengar är du ingenting i denna världen. Utan pengar är det svårt att bryta sig loss från ekorrhjulet..
Varför inte bara acceptera och vara nöjd? Kommer jag någonsin göra det? Ingår det i min person? Jag tvivlar på det. Min personlighetstyp kallas tydligen för överlevare( enl min terapeut) vi fortsätter att agera och reagera. Blickar framåt. Ger inte upp. Drömmen om något annat och en annan tid finns alltid där...
Jag och några väninnor har skaffat oss en drömvärld en plats på en semesterort som heter " The Cirkus". Där kan allt hända. Allt är lyx, glitter och glamour. Vackra pälsar och fantastiska cocktails.Allt är extra allt. Njutbart till max. Extas. Och i mitten på allt detta står vår semestervärd Nalle Knutsson som bidrar med sig själv i egen hög person. Varje dag kommer nya personer. Godnattsagor med Björn Ranelid , hemmafix med Maria Montazami och livsstil med Pete Burns... Smink, sprit,skratt och glädjerus som aldrig vill eller kan ta slut... tänk om livet kunde vara som " The cirkus"...
Just här just nu, feberstinn och med ont i halsen, med en make på sjukhus och fyra "underpigga" barn inne i den alldeles för trånga lägenheten i ett regnigt Majorna känns det långt borta. Fast om jag leker att dammråttorna är smogg i LA och tvättberget är Himalaya så kan man oxå tro att vi befinner oss mitt i ett läger någonstans i världen, där det springer omkring katter och hundar ,zickzackar mellan benen på ett knippe snoriga ungar som gnager på varsitt pallat äpple. Bråkar, skrattar och busar på sopberget. Bygger bondgårdar av gamla kartonger och plastbyttor.
Det kanske e ganska gött ändå. Och vi ska ju iallafall på charter till Turkiet i Maj...
Annars är min önskelista så här:
New York ( shop til you drop)
Colorado ( rida i klippiga bergen)
Kanada ( naturen )
London ( för att Vissa vill)
Skottland ( Loch Ness)
Peru ( Inkaleden)
Indien
Eller ja egentligen det mesta som kan erbjuda en upplevelse. Så Nu ber jag till Gud,Buddah,Allah, Lill-Strumpa, Harald Treutiger och fan och hans mormor om att pricka in alla rätt på lotto el liknande. Capish!
Fast mest av allt vill jag nog att det är gött på årsbesöket imorgon...

Back on track...eller nåt.

Så var det dax då. Att gå tillbaka till jobbet. Till det vanliga livet. Så som det var förr. Eller det kan ju aldrig bli som förut,som innan skitsjukdomen, men någorlunda i vanliga rutiner. Mitt liv fyllt med sjukhusbesök dagligen är ju bakom mig. Häromdagen slog det mig att för bara några månader sen var jag en skrutt. En människoskrutt. Nu känner jag att jag är nästan mig själv igen. Om man bortser från att skitsjukdomen har sabbat min arm..Men skit i det ! Jag gör allt vad som faller mig i smaken som vanligt ; ) Har ju köpt en träningskort för att motverka biverkningar från medicinen och återfå styrka. Kör Bodypump med flugvikter ; ) känns ändå 1000 gånger bättre att köra det än att kasta ärtpåsar på sjukgymnastiken.
Jag ska i vilket fall börja jobba så smått, redan till helgen : ) Ska bli skönt att träffa alla goa fina arbetskamrater igen! Jag har nog faktiskt en av världens bästa arbetsplatser.Undra hur många göteborgare det blir i helgen ?

Så många frågor...så lite svar..

Många är dom som frågar vad jag har för odds, om man kan veta hur det ser ut och kommer att bli. Finns det mer, vad händer längre fram osv..
Svaret är : INGEN vet ! Ja även 2011 så är svaret tyvärr så att ingen vet.
Om människor skulle leva tills de var 150 år så skulle alla drabbas av någon form utav cancer. Detta med risk för återfall är något som läkarna har svårt för att svara på och informera om.. Jag vet att jag har skrivit om detta innan men eftersom det frågas om så drar jag det igen ; )
När man opererade bort min tumör i bröstet och spridningen till lymfkörtlarna så antar och hoppas man att all cancer är borta. Iallafall den som man ser. Vad man inte ser är mikrometastaser alltså små cancerceller som vandrat vidare och väntar på lämplig plats att slå sig ner på... De dödas effektivt med cellgifter och strålning.Jag som är ung dvs under 40 år fick en extra boostdos mot tumörområdet risken för återfall minskar då mycket. Jag är dessutom röntgad i bröst och buk efter ytterligare metastaser, men inget hittades.
Eftersom min cancer var hormonkänslig dvs den är i behov av de kvinnliga könshormonet östrogen för att växa så får jag en medicinsk behandling i fem år i form av en tablett " Tamoxifen" som blockerar östrogenets effekt på tumörcellerna. Jag får också ett implantat " Zoladex" som injiceras i buken var 28.e dag, det stänger av äggstockarna.
Summan av kardemumman blir därför att jag sätts i klimakteriet i fem år för att minska mina risker för återfall.
Hälften av återfallen och 2/3 av dödsfallen vid hormonkänslig bröstcancer inträffar efter fem års behandlingen med Tamoxifen.
Procentsats för överlevnad är missvisande eftersom många olika faktorer spelar in. Enligt den sk " Elstongraderingen" är jag en nr 2 dvs måttlig. En nr 3 är svår och en nr 4 är obotlig.
Vad som är orsaken till att jag drog nitlotten vet man inte men möjligt är:
*Tidig mens
*Östrogen/ gestagen kombinations preparat ( p-piller etc)
*Övervikt
Så håll er smala och ät inte p-piller el liknanade ; )
Många är biverkningarna på medicinerna och att vara i klimakteriet är allt annat än kul. Men det är som det är. Så här står det i FASS. Så ni som undrar, nu vet ni eller snarare inte vet eftersom ingen vet ; ) Jag får lära mig att leva med den ovissheten och ni oxå. Just nu är jag lite trött på frågor och då är det skönt att kunna hänvisa till bloggen ; )

Tamoxifen Sandoz

Tamoxifen

Blodvallningar (10 – 20%).

Aptitlöshet, trötthet, förstoppning, oro, depression, förvirring, endometriecancer.

Om biverkningarna är svåra, är det ibland möjligt att minska dem genom dosreduktion inom rekommenderat dosintervall utan att kontrollen över sjukdomen förloras. Vid Stevens-Johnsons syndrom och andra potentiellt fatala hudreaktioner skall om möjligt alla läkemedel utsättas.

Reversibel cystisk ovariesvullnad har observerats hos premenopausala kvinnor som behandlats med 80 mg tamoxifen dagligen.

Ett litet antal patienter med skelettmetastaser har utvecklat hyperkalcemi vid insättandet av behandlingen.

---

Vanliga (1/10 - 1/100)

Allmänna: huvudvärk, yrsel, vätskeretention, obehag och/eller inflammations-liknande besvär i tumörområdet (tumour flare) Cirkulation: tromboemboliska händelser, såsom djup ventrombos och pulmonell emboli Endokrina: blodvallningar Gastrointestinala: gastrointestinala störningar, ex illamående, kräkningar Hud: alopeci, hudutslag Urogenitala: vaginal blödning, vaginal-flytningar, pruritus vulvae, endometrie-förändringar inkluderande hyperplasi och polyper

---

Mindre vanliga (1/100 - 1/1000)

Allmänna: överkänslighets-reaktioner såsom angioödem och urtikaria Blod: trombocytopeni, leukopeni, neutropeni, anemi Lever: stegring av leverenzymer, förhöjda triglyceridhalter Urogenitala: myom, endometriecancer Ögon: katarakt, retinopati

---

Sällsynta (1/1000 - 1/10000)

Gastrointestinala: pankreatit Lever: fettlever, kolestas, hepatit Metaboliska: hyperkalcemi Urogenitala: uterus sarkom (framförallt maligna Müllerska blandtumörer) endometrios, ovariala cystor Ögon: kornea-forändringar

---

Mycket sällsynta (<1/10000)

Hud: erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, pemfigus-liknande blåsor Luftvägar: interstitiell pneumonit

Mycket har hänt sen sist...

Har varit extremt dålig på att uppdatera mig. punkt.
En stor del har varit att tiden inte funnits, eller kanske framförallt lusten att skriva. Man måste känna lusten att skriva och ta sig tiden . Sen är en fungerande dator eller mobil blogg funktion att föredra...Ja ja nu skriver jag iallafall !
Jag hade skrivit ett lååångt fint inlägg om min häst,men det försvann, och jag orkar inte lägga så mycket energi på att gå in i de känslorna just idag. Därför nämner jag det bara .. Min finaste gamla tanthäst Korsika blev 25 år för några veckor sen var jag tvungen att fatta det fruktansvärda beslutet...nu är hon begravd i sommarhagen som hon älskar. Vila i frid. All kärlek till dig, du är oersättlig och lämnar ett oerhört tomrum hos mig, 17 år fick vi tillsammans... tack för att du gav liv åt Stella. Genom henne lever en del av dig kvar.
Hästar gör att jag kan andas. Vet inte varför, men så är det.

Barnen har haft ett långt sommarlov, lite utav min anledning att inte ha tid att skriva. Det kräver sin mor att aktivera fyra barn i skilda åldrar...minst sagt. Vi har badat,solat,ätit glass, bråkat,haft tråkigt och roligt, klagat på värme,blåst och regn. Gotland har vi hunnit med oxå. 10 dagar hos finfina vänner på deras härliga gård. Barnen har ridit och kört cross. Kvällsdopp i träsket och medeltidsveckan har oxå hunnits med. Gotland är onekligen fantastiskt vackert, nästan magiskt. Har ni inte varit där så ,åk! Vi är oftast där varje sommar. Nästa sommar hoppas vi på att få garanterat sol och bad semester och kanske blir det charter istället....vi får se. Det är långt till nästa semester.Nu är det tillbaka till rutiner. Skola och dagis för barnen.

Och snart jobb för mig. Förbereder mig på alla plan för att komma tillbaka. Känns som om jag varit borta en evighet. Kan jag mitt jobb. Kommer ni ihåg mig. Vill jag ens jobba... Hur ska det gå för min svaga arm, den opererade utan lymfkörtlar som svullnar, känns tung och värker...den som gör att jag känner mig svag. Den som påminner mig om att allt inte kan bli som det var.

Något fantastisk kul är att jag och fem tjejkompisar drar iväg till Grekland och Karphatos om en vecka lite drygt. Spännande, kul och härligt ska det bli. Ett knippe mammor drar iväg utan barn och karlar...kan sluta exakt hur som helst ! Denna suddiga men glada bilden togs när vi var ute och drack drinkar och käkade tapas, nu i sommar. Vi är några "doulor" som träffas ibland och gör stan osäker ; ) två av dem hänger med på resan dessutom : )

På skitsjukdomsfronten händer inte så jättemycket . Jag är ju klar med de stora behandlingarna. Vad som återstår är fem år med antihormon. Så välkommen klimakteriet...typ. Jag svettas framförallt på nätterna och sover dåligt. Är trött som attan. Har yrsel.Ont i knäna. Jag förvandlas långsamt till en gammal kärring...eller nåt. Fast som allt annat gällande detta så har jag inget val och det gör det lättare att uthärda då på nåt sätt. Eller så är det för att man så fasligt gärna vill leva. M´s arb kamrat förlorade sin äkta hälft i helgen pga skitsjukdomen...man får ju ett helt annat perspektiv. Helt klart. Så glöm inte att kramas lite extra med dom du tycker om. Kram till er alla från mig ( fast jag egentligen inte gillar att kramas så mycket ; ) /N

Burn baby burn...

Har fått en liten strålskada vid nyckelbenet. Det bränner som eld. Smörjer med aloe vera och har ett litet förband över. Svårt område att täcka när det är typ 28 grader ute. Känner inte direkt att jag vill gå med sjal runt halsen och svettas ihjäl. Det är annars den värsta hudreaktionen ( än så länge) utav mina hittils 30 avverkade strålningstillfällen. Fantastiskt att bara 3 st återstår...snart e det faktiskt klart!!
Som ni ser på den härligt egentagna bilden utav min hudrodnad så har jag fått lite hår oxå. Skönt att det är på g. Jag har faktiskt rakat det en gång för det var så "tufsigt" och tunt som bebisfjun, nu känns det lite mer som "riktigt" hår.
Jag har ju aldrig använt mina peruker och har även en hel hög med vardags lösögonfransar, så om ni vet någon som behöver så är det bara att höra av er. Kanske kan man skicka till något sjukhus eller liknande i öst !? Vet ni?
Förövrigt så försöker jag klura ut vad jag ska hitta på i höst. Jobb eller fortsätta skolan ? Älskar ju mitt jobb,men vill komma vidare.. Dessutom är min högerarm lite kass efter operationen så jag vet inte hur mycket den orkar med tunga lyft etc. Å andra sidan måste jag ju testa för att se ; ) Ska försöka hinna med att vila och ha semester också när strålningen är över innan jag kommer tillbaka till sysselsättning oavsett vilken det blir. Gotland och Grekland står på min sommaragenda : ) å så vin på diverse balkonger i Majorna ; )
Kram på er alla i sommarvärmen!

Lillstrumpa,rödstrumpa,stödstrumpa...

Oh my got, vad komplimangerna har haglat över mig ! Jag kommer kanske vara lite odräglig framöver ; )
Har varit hos sjukgymnast och fått stödstrumpa samt tillhörande handske till onda armen. I helgen har jag haft skit ont i den...JAA jag kanske råkade överanstränga den och JAA det kanske innefattade något gällande hästar.. eller som min kompis J sa : Allt med häst räknas inte, hur sjuk man än är " ; ) klok som en bok!
I vilket fall så fick jag med beröm godkänt från henne både gällande min rörlighet och att jag ( än så länge) hade så lite biverkningar från strålningen.- Fantastiskt, helt otroligt du är sååå rörlig.. Jag kände mig som värsta yoga gurun ( i kylskåps form).
Den hjälper faktiskt, strumpan på armen alltså. Sen ska jag vara lite försiktigare och inte överanstränga den ( för mycket...för ofta). Framförallt be om mer hjälp och låta bli " själv är bäste dräng" helt enkelt.
Får sjukt mycket komplimanger för min fina och duktiga Maja busvalp...iofs kanske inte från dom som fikade i Sisjön och blev av med sin bulle...; ) ja så kan det gå när man löstränar och inte har ett befäst"HIT" ännu. Sånt som händer och smällar man får ta.
Mina fina stallkompisar säger oxå så snälla saker om och till mig. Så gött att vara omgiven av finingar överallt ! All kärlek till er!
Annars så sysslar jag mest med att skratta nuförtiden på dagarna...mest ihop med A , hon har "tourettes syndrom" precis som jag och vi har lite olika sjuka scenarion som vi spelar upp för varandra. Humorn är lååååg och vi ääälskar det! Eller som säljaren på Stadium sa - ni är dom roligaste kunderna jag någonsin haft! Hahahaha JAAAA man tackar och bockar! Faktiskt helt sjukt hur våra hjärnor fungerar och dessutom hur de fungerar ihop ! Vi är humoristiska genier, minst sagt! Mia o Klara släng er i väggen...eller förresten behöver ni lite uppslag om ni får ide torka så hör av er ; ) Och till våra bekanta som knappt orkar med oss.. ge oss INTE vin eller skratta INTE åt oss...det är lixom som att slänga bensin på elden. Mao en dålig ide...eller,det tar sig sa pyromanen.
Och här skulle det egentligen vara dels en bild på Mona o Ansi och dels en bild på mig när jag har choklad utsmetat på tänderna. Men skit datorn vägrar just nu ladda upp några bilder så ni får föreställa er istället...lite som förr i tiden typ ; )